lmnzaj

Jeah, så var det äntligen torsdag, det innebär att imorgon är det fredag! Gud så gott! Veckan har varit hektisk, eller? Jo, fan då. Har ju börjat jobbet på allvar och är fruktansvärt less. Ge mig ett jobb värt sitt namn, då skulle man få gott! Något som har slagit mig under veckan, eller det har slagit mig tidigare också, men nu kom det upp på kartan igen. Småsyskon!

Det är ju egentligen sjukt, här kämpar man i hela sitt liv för att få det som man vill, i något stadie lyckas man relativt bra och har det rätt soft. Småsyskon där emot, de klampar in på moder jord och gör precis vad de vill. Här har man kämpat sig slut och vad händer? Jo, man serverar ett smörgåsbord åt sitt yngre syskon. Bortskämd är i underkant. Nog för att den finns där i stora mängder, men det är en följd till bortskämdheten som är värst, egoismen. I och med att de alltid har varit bortskämda tror de att de kan få allt de vill eller bara ta det de vill. Någon annan människa och dennes behov finns ju inte med på världskartan!

Själva bortskämdheten är väl kanske inte det som stör mig, egoismen stör mig, men även de att de tror att de kan göra lika mot alla och få det som när det dukas upp annars. Dessutom stör jag mig på att föräldrarna blir sjukt vresiga om man nämner det, det är ju inget personligt mot hur de har uppfostrat den yngre avkomman, snarare en ifrågasättning och att de sedan verkar helt blunda för allt som sker gör att det blir mer patetiskt. Mina yngre syskon har en förmåga att trycka i sig en skaplig dos socker. Själv har jag alltid fått fingret på mig och hört att man har överdrivit så mycket. Man har ätit för ofta, för mycket och så vidare. Men om jag påpekar att ett av mina yngre syskon sätter i sig en hel del socker får man ett svar i stil med "Det har jag inte tänkt på, men jag ska tänka på det." Ja, gör det, för det var ju det du sa förra gången. I själva verket ska de väl inte ta illa upp om man uppmärksammar det. De ska snarare visa en form av tacksamhet, eller har de inte hört talas om att man kan få hål i tänderna eller diabetes? Jo, juste, de har de ju gjort, så vad är problemet? Egentligen?

Det är så skönt att höra den gamla vanliga - "Det var annat på min tid", eller, "Det var bättre förr." För det var det inte, det har blivit bättre idag och den yngre kommer att märka av att livet är ett annat när de väl stöter på det. Jag tror 80-talisterna och de tidiga 90-talarna är de två sista av det gamla slaget. Då fick man kriga, idag kan alla barn med ett pekfinger använda det som en slags trollstav och fixa allt de vill. Man ska ha mobil, dator, tv, mp3, stereo och allt där andra när man är 10, helst innan, för annars är man inte cool. Sinnesjuka i sin minsta form. Dessutom ska man vara så himla vuxen när man är typ 9 bast och då vet man ju fan inte ens hur man har blivit till? Om man då ser till utvecklingen som har skett på bara några år vill jag inte ens veta hur det ser ut när jag blir gammal, men en sak vet jag och det är att jag stolt kan säga: "Det var ta mig fan bättre förr!"