Det mest magiska man har sett, stackars Johan Palm.
Igår åkte Johan Palm ur IDOL, tack och lov. Skiter i det helt, men det som gör mig lycklig är att se alla miserabla småphlikkor som blev helt förstörda när han åkte ut. Herregud. Det är det som kallas njutning på hög nivå. Såg inte programmet igår, men såg det här klippet på Aftonbladet.se. För det första går det ju knappt att ha ljud på visningen, reportern har sjukt psykande röst och utal. För det andra kan man inte mer än tycka synd om Johan som har alla fanatiska psykopater som är kära i någon de inte ens känner efter sig.
Att se alla gråta och vara upprörda var ett ypperligt sätt att vakna på idag. Dessutom är flickan som intervjuas bland det sjukaste jag har hört. Hon säger att Johan går före familjen, eh, men kom igen! Sluta skoja fan! Dessutom påstår hon att hon röstat över 300 gånger, vilket i runda slängar blir en summa på cirkus 1500 spänn! Sug på den föräldrar, nu vet ni hur det känns att stå i skuggan av Johan Palm. Er dotters guldklimp i livet, en guldklimp hon sett genom skärmen på tv:n och live i studion. Som förälder har man säkert lite förståelse för att hon tror att hon sätter högre värde på Palm än på dem, men att hon sedan röstar 300 gånger är ju mer än magiskt, det är sorgligt patetiskt. För visso är hon bara 13 bast, men ändå. Satsa pengarna på barn i Afrika isället.
Fredens
Att se alla gråta och vara upprörda var ett ypperligt sätt att vakna på idag. Dessutom är flickan som intervjuas bland det sjukaste jag har hört. Hon säger att Johan går före familjen, eh, men kom igen! Sluta skoja fan! Dessutom påstår hon att hon röstat över 300 gånger, vilket i runda slängar blir en summa på cirkus 1500 spänn! Sug på den föräldrar, nu vet ni hur det känns att stå i skuggan av Johan Palm. Er dotters guldklimp i livet, en guldklimp hon sett genom skärmen på tv:n och live i studion. Som förälder har man säkert lite förståelse för att hon tror att hon sätter högre värde på Palm än på dem, men att hon sedan röstar 300 gånger är ju mer än magiskt, det är sorgligt patetiskt. För visso är hon bara 13 bast, men ändå. Satsa pengarna på barn i Afrika isället.
Fredens
Helg som inte är helg
Som alla vet är dagens dag Lördag. Sweet tänker nog de flesta, inte jag, idag ska man jobba. Alltså är det inte helg! Sunk. Igår när jag var på väg till Bollnäs för att träna började jag tänka på lite störda saker, vissa lärare och hur de är funtade. Det finns väl ett par tre som är värda att nämna under denna rubrik, för ibland är det sjukt hur fan de tänker. Det är de som ser till att man lär sig det man ska, men ibland undrar man ju.
Exempel 1: Två lärare vi hade i ett ämne under första terminen av gymnasiet. Det som jag psykade mig på var att de verkade vrida allt helt fel. Till exempel så tyckte de att jag inte deltog tillräckligt mycket i diskussionerna under lektionerna, alla som känner mig vet att det aldrig skulle ske. Dessutom tyckte de att jag skrev bättre än vad jag pratade, också helt fel. När vi hade vårat utvärderingssamtal med en av lärarna vart jag sjukt chockad när hon sa att jag pratade för lite. De fick det även till att somliga av de som satt tysta på lektionerna deltog bättre än mig. Give me a break! Det var en kvinna och en man som höll i lektionerna, även om det är i överkant att kalla han för man. Han hade i alla fall en mystisk teori om hur man skulle bedriva lektionerna. Han ville till exempel att vi skulle sitta över typ 45 minuter på lektionen för att kolla klart på en sämst film (lektionen slutade vanligtvis 17:00, SUG!). Detta var den sista lektionen av kursen och den var på vårterminen av någon konstig anledning, jag tyckte att han skulle ha varit tacksam att så många som kom ändå kom. Han lät vissa gå för att de sa att de sett filmen, medan vi andra som också sa att vi hade sett den, fast vi inte hade, fick sitta kvar. Det var inte så att han typ kollade av med dem eller oss om vi hade sett den, men så vart det. Vissa som påstod att de hade det fick gå och vi andra inte.
Exempel 2: En lärare som vi hade i tvåan. Hon valde att sätta IG på hela klassen för att några hade fuskat på ett prov. Okej? Dessutom hade hon väldigt konstiga metoder i att lära ut. Hon ville också att vi skulle sitta kvar till typ 17:30 en fredag, fast vi slutade typ 15:00. Hon hade även konstiga bedömningar av det presenterade arbetet och tog inte hänsyn till en hel del saker.
Exempel 3: Gäller egentligen fler än 1 lärare, i olika ämnen och olika år av gymnasiet. Det alla har gemensamt är att de inte gillade mig. Det var verkligen total-ignorering. Sa jag något hördes det inte, räckte jag upp handen, som det så snällt heter och man gjorde ibland, var den osynllig. Det sorgliga för dem alla är att alla andra i klassen märkte det. Blev lite ironiskt till slut.
Sen finns det ju självklart en hel uppsjö av lärare som man faktiskt gillade, som hade lite vett och som jeah, var softa.
Om två timmar är man åter på rulle till jobb. Hänger - kan man snällt beskriva det.
Exempel 1: Två lärare vi hade i ett ämne under första terminen av gymnasiet. Det som jag psykade mig på var att de verkade vrida allt helt fel. Till exempel så tyckte de att jag inte deltog tillräckligt mycket i diskussionerna under lektionerna, alla som känner mig vet att det aldrig skulle ske. Dessutom tyckte de att jag skrev bättre än vad jag pratade, också helt fel. När vi hade vårat utvärderingssamtal med en av lärarna vart jag sjukt chockad när hon sa att jag pratade för lite. De fick det även till att somliga av de som satt tysta på lektionerna deltog bättre än mig. Give me a break! Det var en kvinna och en man som höll i lektionerna, även om det är i överkant att kalla han för man. Han hade i alla fall en mystisk teori om hur man skulle bedriva lektionerna. Han ville till exempel att vi skulle sitta över typ 45 minuter på lektionen för att kolla klart på en sämst film (lektionen slutade vanligtvis 17:00, SUG!). Detta var den sista lektionen av kursen och den var på vårterminen av någon konstig anledning, jag tyckte att han skulle ha varit tacksam att så många som kom ändå kom. Han lät vissa gå för att de sa att de sett filmen, medan vi andra som också sa att vi hade sett den, fast vi inte hade, fick sitta kvar. Det var inte så att han typ kollade av med dem eller oss om vi hade sett den, men så vart det. Vissa som påstod att de hade det fick gå och vi andra inte.
Exempel 2: En lärare som vi hade i tvåan. Hon valde att sätta IG på hela klassen för att några hade fuskat på ett prov. Okej? Dessutom hade hon väldigt konstiga metoder i att lära ut. Hon ville också att vi skulle sitta kvar till typ 17:30 en fredag, fast vi slutade typ 15:00. Hon hade även konstiga bedömningar av det presenterade arbetet och tog inte hänsyn till en hel del saker.
Exempel 3: Gäller egentligen fler än 1 lärare, i olika ämnen och olika år av gymnasiet. Det alla har gemensamt är att de inte gillade mig. Det var verkligen total-ignorering. Sa jag något hördes det inte, räckte jag upp handen, som det så snällt heter och man gjorde ibland, var den osynllig. Det sorgliga för dem alla är att alla andra i klassen märkte det. Blev lite ironiskt till slut.
Sen finns det ju självklart en hel uppsjö av lärare som man faktiskt gillade, som hade lite vett och som jeah, var softa.
Om två timmar är man åter på rulle till jobb. Hänger - kan man snällt beskriva det.
Piller går bort!
Idag började jag käka mina pills för mitt oläkta ärr. Skojar inte att det rörde om i kistan på mig. Kändes som en halvkass bakfylla fan. Dessutom är det en obehaglig storlek på dem, nästan så man undrar om det verkligen ska in i munnen. Men man körde sin dagliga dos om 3 tabletter. Dessutom är man ombedd att käka fil till frukost för att man inte ska få taskig mage. Illa fan, fil, det går ju bort det! Kunde det inte ha varit typ glass åtminstone?!
Har fan inte mycket att skriva idag, är lite tom i skallen för ovanlighetens skull. Har en del där i och för sig, men det är inte sånt jag skriver om. Något som är värt att nämna är att mr Stefan, aka Schnipa har flyttat hem till härliga Hälsingland igen! Så gott! Welcome back sötnos.
Dagarna som går när man är mellan två jobb är så värda, man gör inte mycket och ändå är man så degig när det drar mot kväll. Snart blir det ju andra bullar och slit och släng. Nu har jag ju ett kul men slitsamt jobb fram tills man drar ner mot Alperna. Tänk vad folk gör för att få lite inkomst, det är ju skrämmande! Det finns ju en hel bunt med skräckexempel, sen finns det ju alltid de jobben som ingen egentligen vill ha men som någon måste ta för att de inte kan få något annat. De jobben nämns ju sällan. I dagens situation ska man väl kanske vara glad för det jobb man har. Det är mycket mörka siffror just nu, även fast jag inte direkt känner någon som har blivit drabbad (peppar peppar) så blir man skraj.
Nu börjar ju klockan dra iväg dessutom, det som stör mig är att jag kommer vakna vid 9 imorgon. Sånt gillar jag inte. Något annat jag inte gillar är när jag får göra ett jobb som jag egentligen inte ska göra och i och med det serverar den person som egentligen ska göra jobbet en fin macka. Det enda personen i fråga ska göra är att ringa och bekräfta med de berörda att jag får göra det som har nämnts. Det skulle ta cirka 2-5 minuter, men det är ju tydligen en liten för tung uppgift. Sånt gör mig vansinnig. Nu får man vänta ännu lite till innan man kan köra igång igen..
Ännu ett litet hopp. U2 har ett album som går under namnet Rattle and Hum och kom ut 1988 om jag inte har helt fel. Låt 17 är det jag väljer att avsluta inlägget med. Säger inte vad den heter, det får ni kolla själva. Men den har ett mål.
Har fan inte mycket att skriva idag, är lite tom i skallen för ovanlighetens skull. Har en del där i och för sig, men det är inte sånt jag skriver om. Något som är värt att nämna är att mr Stefan, aka Schnipa har flyttat hem till härliga Hälsingland igen! Så gott! Welcome back sötnos.
Dagarna som går när man är mellan två jobb är så värda, man gör inte mycket och ändå är man så degig när det drar mot kväll. Snart blir det ju andra bullar och slit och släng. Nu har jag ju ett kul men slitsamt jobb fram tills man drar ner mot Alperna. Tänk vad folk gör för att få lite inkomst, det är ju skrämmande! Det finns ju en hel bunt med skräckexempel, sen finns det ju alltid de jobben som ingen egentligen vill ha men som någon måste ta för att de inte kan få något annat. De jobben nämns ju sällan. I dagens situation ska man väl kanske vara glad för det jobb man har. Det är mycket mörka siffror just nu, även fast jag inte direkt känner någon som har blivit drabbad (peppar peppar) så blir man skraj.
Nu börjar ju klockan dra iväg dessutom, det som stör mig är att jag kommer vakna vid 9 imorgon. Sånt gillar jag inte. Något annat jag inte gillar är när jag får göra ett jobb som jag egentligen inte ska göra och i och med det serverar den person som egentligen ska göra jobbet en fin macka. Det enda personen i fråga ska göra är att ringa och bekräfta med de berörda att jag får göra det som har nämnts. Det skulle ta cirka 2-5 minuter, men det är ju tydligen en liten för tung uppgift. Sånt gör mig vansinnig. Nu får man vänta ännu lite till innan man kan köra igång igen..
Ännu ett litet hopp. U2 har ett album som går under namnet Rattle and Hum och kom ut 1988 om jag inte har helt fel. Låt 17 är det jag väljer att avsluta inlägget med. Säger inte vad den heter, det får ni kolla själva. Men den har ett mål.
Rubriklös.
Har tagit tillbaka min stero från syrran nu! Den jag har haft har man lyckats förstöra. Riktigt skönt att lyssna på musik genom något annat än datan igen. Passar på att damma av lite gamla skivor som inte har rörts under en längre tid. Just nu snurrar Lenny Kravitz på en anpassad ljudvolym. Just nu skriker annars hungern och mina mer eller mindre köldskadade händer har återfått en mer mänsklig värme. Dessutom är man nyfrisserad!
Dagens tema då? Ja, vad ska man ta. Det finns en del bollar i luften just nu. Tankarna snurrar och de snurrar som aldrig förr. Jag vandrar fram och tillbaka för jämna mellanrum, men säg mig - Varför går vissa saker som sats i rotation inte att stanna? Man kan väl enkelt sammanfatta med att min hjärna spelar spratt med mig. För trots att jag intalar mig själv att låta vissa saker vara går det inte. Innerst inne hoppas jag på en liten lucka, jag ligger där och väntar, in i det sista. Visst har kliven i rätt riktning tagits och jag ser saker från ett annat perspektiv än jag gjorde tidigare, dessutom tar agerar jag på ett annat och mer uppskattat sätt - ur min synvinkel. Det är väl kanske det som kallas mognad? Just nu är mina tankar spridda, jag vet inte riktigt hur jag ska agera, hur jag ska ta nästa steg och i vilken riktning det ska tas. Det jag vet är att bollen ligger hos mig. Dags att spela den!
Evene though it´s spinning, I see the end of the road and I know where it ends.
Dagens tema då? Ja, vad ska man ta. Det finns en del bollar i luften just nu. Tankarna snurrar och de snurrar som aldrig förr. Jag vandrar fram och tillbaka för jämna mellanrum, men säg mig - Varför går vissa saker som sats i rotation inte att stanna? Man kan väl enkelt sammanfatta med att min hjärna spelar spratt med mig. För trots att jag intalar mig själv att låta vissa saker vara går det inte. Innerst inne hoppas jag på en liten lucka, jag ligger där och väntar, in i det sista. Visst har kliven i rätt riktning tagits och jag ser saker från ett annat perspektiv än jag gjorde tidigare, dessutom tar agerar jag på ett annat och mer uppskattat sätt - ur min synvinkel. Det är väl kanske det som kallas mognad? Just nu är mina tankar spridda, jag vet inte riktigt hur jag ska agera, hur jag ska ta nästa steg och i vilken riktning det ska tas. Det jag vet är att bollen ligger hos mig. Dags att spela den!
Evene though it´s spinning, I see the end of the road and I know where it ends.
Lmnzaj!
Lmnzaj - Härstammar från ordet omnzaj. Omnzaj är en ihopsättning av de tre orden "om man säger".
Nu är det ju fan sorgligt, snön har kommit med buller och bång. Värdelöst. Med snön kommer allt ont, det räcker som sagt om det ligger i backarna. Samtidigt går man med pannan i djupa veck och funderar på en affärsidé som man skulle kunna tänka sig att satsa på. Ge mig problem! Värdast vore ju om man kunde leka Blondinbella och dra in cash på att skriva här. Egentligen är det ju inget att satsa på, det finns ju knappast någon sorgligare figut än henne, ärligt talat. Det är ju snudd på patetiskt, okej om hon skrev om något som faktiskt var värt. Nu har hon, så vitt jag vet - tack och lov, lagt skrivandet på hyllan ett tag. Det som gör det hela ännu sorgligare är ju att hon har så många läsare. Det visar ju lite vart världen är på väg. Inte konstigt att folk tror på allt som står i Aftonbladet och liknande blaskor. Snart tror väl tv-tittare att "Morgonsoffan" är the real deal. Nog pratat om strunt och sånt som räknas till onödigt vetande.
Något som har slagit mig är att alla som man umgås med, då menar jag alla, har ett eller flera smeknamn. Andra tycker väl inte att det är lika kul, men om man känner till den otroliga historia som ligger till grund för somliga av dem kan man inte låta bli att skratta... Är det ett småstadsfenomen? Tja, inte vet jag, men det tror jag inte. Och om det är så, så är det väl positivt för småstäderna, för det är ju som man säger - kärt barn har många namn.
Nu är det ju dystra tider i världens ekonomi och det är ett ständigt tjat om toppchefernas löner. Visst är vissa ruggit höga, men på ett sätt så ser jag inget fel med att man drar in en saftig slant i månaden. Ta Posten´s VD som exempel, gubben drar in 900 000 kr i månaden, det är en väldigt fin årslön för en "vanlig Svensson". Nog för att det är mycket pengar, men tänk vilket utsatt jobb han har! Han jobbar säkert mer än 40 timmar i veckan och det han beslutar om påverkar en hel del människor. Med andra ord tar han rätt så stora risker i sitt jobb och i och med sina beslut. Att han sedan väljer att avstå en månadslön är godhjärtat, han har säkert en del pengar till godo. Alla vet ju att man inte skulle tacka nej till den månadslönen, men frågan är - Hur många skulle vilja ha hans jobb? Egentligen?
En annan sak som jag har funderat på är Gud. Jag tror inte på gud, men jag tycker att idén är rätt soft. Min bild av gud är att han skapade världen och nu sitter han och iaktar hur vi sköter den. Han ger oss lite hintar om vad vi ska göra, men det mesta låter han oss lista ut själva. Sen sitter han där uppe och slår vad med sina gudpolare och då snackar vi inte om det blir under, över eller exakt 3 mål i matchen Chelsea - Newcastle. Då är det mer åt det hållet när det är så bisarrt att jag väljer att avstå att skriva det i respekt för människor som har drabbats. Men för att ta ett mer mänskligt exempel kan vi ju alltid ta något i stil med: Hur tid tar det innan.... inte fan vet jag, men typ.... jorden svämmar över? Själva idén gillar jag, inte att jorden svämmar över, men att det skulle vara så gud var. Frågan är då, vad är insatsen? "Jag satsar solsystem 47 på att det tar under 100 år!" Wish I was a God, that would be sweeeeeeet.
Det vankas helg!
Vilken fredag det har varit, fyfan! Jobbet var kladdigt som vanligt, dock var det fel på växeln, gött mos! Sen vart det lite rask hemresa, ombyte och till Bollnäs för att kolla bandy. Blev ju visst ett litet stopp på Max också och dra mig baklänges! De har återinfört vinter-cheesecaken! Den är magiskt god, så det fick bli två. Bandy är ju en sport för sig om man säger så, inte på något bra sätt, men inte på något direkt dåligt sätt heller... Det som jag uppmärksammande var dock att när man ska ta sig ifrån idrottsplatsen kommer den så vanliga frågan i trafiken mot andra trafikanter: "Hur fan kan du ha fått körkort?!" Det är ju magiskt! Orkar inte ta upp allt med vad alla suger på, men det som jag funderade på var:
Undra om alla tänker att de andra är dåliga på att köra? Jag tycker att han i den röda Volvon kör som en idiot, och det kanske alla andra tycker också, men vad tycker då egentligen mannen i den röda Volvon? Han tycker ju kanske att vi andra suger och alla andra tycker att alla andra suger? På så sätt kan det ju inte finnas en enda dålig bilist på vägarna?
Nu är ju det inte fallet, men det borde ju vara en ond cirkel som går, JAG gör RÄTT, ALLA ANDRA gör FEL! Mörkrädd är ju i alla fall dagens ord!
För övrigt ska jag säga upp mig på måndag! Gud så gott, den här helgen är värd namnet! Dessutom slog mig en till sak angående gårdagens inlägg. Varför vill föräldrarna att man ska tänka längre än näsan räcker, när de själva inte ens tänker utanför ögonen? Am I right? Or am I right!
Undra om alla tänker att de andra är dåliga på att köra? Jag tycker att han i den röda Volvon kör som en idiot, och det kanske alla andra tycker också, men vad tycker då egentligen mannen i den röda Volvon? Han tycker ju kanske att vi andra suger och alla andra tycker att alla andra suger? På så sätt kan det ju inte finnas en enda dålig bilist på vägarna?
Nu är ju det inte fallet, men det borde ju vara en ond cirkel som går, JAG gör RÄTT, ALLA ANDRA gör FEL! Mörkrädd är ju i alla fall dagens ord!
För övrigt ska jag säga upp mig på måndag! Gud så gott, den här helgen är värd namnet! Dessutom slog mig en till sak angående gårdagens inlägg. Varför vill föräldrarna att man ska tänka längre än näsan räcker, när de själva inte ens tänker utanför ögonen? Am I right? Or am I right!
Dövecka går mot helg och småsyskon är som en fisk i nyllet.
Jeah, så var det äntligen torsdag, det innebär att imorgon är det fredag! Gud så gott! Veckan har varit hektisk, eller? Jo, fan då. Har ju börjat jobbet på allvar och är fruktansvärt less. Ge mig ett jobb värt sitt namn, då skulle man få gott! Något som har slagit mig under veckan, eller det har slagit mig tidigare också, men nu kom det upp på kartan igen. Småsyskon!
Det är ju egentligen sjukt, här kämpar man i hela sitt liv för att få det som man vill, i något stadie lyckas man relativt bra och har det rätt soft. Småsyskon där emot, de klampar in på moder jord och gör precis vad de vill. Här har man kämpat sig slut och vad händer? Jo, man serverar ett smörgåsbord åt sitt yngre syskon. Bortskämd är i underkant. Nog för att den finns där i stora mängder, men det är en följd till bortskämdheten som är värst, egoismen. I och med att de alltid har varit bortskämda tror de att de kan få allt de vill eller bara ta det de vill. Någon annan människa och dennes behov finns ju inte med på världskartan!
Själva bortskämdheten är väl kanske inte det som stör mig, egoismen stör mig, men även de att de tror att de kan göra lika mot alla och få det som när det dukas upp annars. Dessutom stör jag mig på att föräldrarna blir sjukt vresiga om man nämner det, det är ju inget personligt mot hur de har uppfostrat den yngre avkomman, snarare en ifrågasättning och att de sedan verkar helt blunda för allt som sker gör att det blir mer patetiskt. Mina yngre syskon har en förmåga att trycka i sig en skaplig dos socker. Själv har jag alltid fått fingret på mig och hört att man har överdrivit så mycket. Man har ätit för ofta, för mycket och så vidare. Men om jag påpekar att ett av mina yngre syskon sätter i sig en hel del socker får man ett svar i stil med "Det har jag inte tänkt på, men jag ska tänka på det." Ja, gör det, för det var ju det du sa förra gången. I själva verket ska de väl inte ta illa upp om man uppmärksammar det. De ska snarare visa en form av tacksamhet, eller har de inte hört talas om att man kan få hål i tänderna eller diabetes? Jo, juste, de har de ju gjort, så vad är problemet? Egentligen?
Det är så skönt att höra den gamla vanliga - "Det var annat på min tid", eller, "Det var bättre förr." För det var det inte, det har blivit bättre idag och den yngre kommer att märka av att livet är ett annat när de väl stöter på det. Jag tror 80-talisterna och de tidiga 90-talarna är de två sista av det gamla slaget. Då fick man kriga, idag kan alla barn med ett pekfinger använda det som en slags trollstav och fixa allt de vill. Man ska ha mobil, dator, tv, mp3, stereo och allt där andra när man är 10, helst innan, för annars är man inte cool. Sinnesjuka i sin minsta form. Dessutom ska man vara så himla vuxen när man är typ 9 bast och då vet man ju fan inte ens hur man har blivit till? Om man då ser till utvecklingen som har skett på bara några år vill jag inte ens veta hur det ser ut när jag blir gammal, men en sak vet jag och det är att jag stolt kan säga: "Det var ta mig fan bättre förr!"
Det är ju egentligen sjukt, här kämpar man i hela sitt liv för att få det som man vill, i något stadie lyckas man relativt bra och har det rätt soft. Småsyskon där emot, de klampar in på moder jord och gör precis vad de vill. Här har man kämpat sig slut och vad händer? Jo, man serverar ett smörgåsbord åt sitt yngre syskon. Bortskämd är i underkant. Nog för att den finns där i stora mängder, men det är en följd till bortskämdheten som är värst, egoismen. I och med att de alltid har varit bortskämda tror de att de kan få allt de vill eller bara ta det de vill. Någon annan människa och dennes behov finns ju inte med på världskartan!
Själva bortskämdheten är väl kanske inte det som stör mig, egoismen stör mig, men även de att de tror att de kan göra lika mot alla och få det som när det dukas upp annars. Dessutom stör jag mig på att föräldrarna blir sjukt vresiga om man nämner det, det är ju inget personligt mot hur de har uppfostrat den yngre avkomman, snarare en ifrågasättning och att de sedan verkar helt blunda för allt som sker gör att det blir mer patetiskt. Mina yngre syskon har en förmåga att trycka i sig en skaplig dos socker. Själv har jag alltid fått fingret på mig och hört att man har överdrivit så mycket. Man har ätit för ofta, för mycket och så vidare. Men om jag påpekar att ett av mina yngre syskon sätter i sig en hel del socker får man ett svar i stil med "Det har jag inte tänkt på, men jag ska tänka på det." Ja, gör det, för det var ju det du sa förra gången. I själva verket ska de väl inte ta illa upp om man uppmärksammar det. De ska snarare visa en form av tacksamhet, eller har de inte hört talas om att man kan få hål i tänderna eller diabetes? Jo, juste, de har de ju gjort, så vad är problemet? Egentligen?
Det är så skönt att höra den gamla vanliga - "Det var annat på min tid", eller, "Det var bättre förr." För det var det inte, det har blivit bättre idag och den yngre kommer att märka av att livet är ett annat när de väl stöter på det. Jag tror 80-talisterna och de tidiga 90-talarna är de två sista av det gamla slaget. Då fick man kriga, idag kan alla barn med ett pekfinger använda det som en slags trollstav och fixa allt de vill. Man ska ha mobil, dator, tv, mp3, stereo och allt där andra när man är 10, helst innan, för annars är man inte cool. Sinnesjuka i sin minsta form. Dessutom ska man vara så himla vuxen när man är typ 9 bast och då vet man ju fan inte ens hur man har blivit till? Om man då ser till utvecklingen som har skett på bara några år vill jag inte ens veta hur det ser ut när jag blir gammal, men en sak vet jag och det är att jag stolt kan säga: "Det var ta mig fan bättre förr!"
Sunday bloody Sunday
Åter söndag, fyfan, palla att helgen är över och att man imorgon ska kavla sig till sitt så kallade jobb. Det går bort! Jobbmarknaden blomstrar ju inte direkt, så man har väl knappt något val, vet vilket liv det kommer bli här hemma om man säger upp sig utan att ha ett annat jobb att gå till.
Igår var det ju lördag. Något slutkörd av någon anledning skulle det ju till att festas på "Skullen 63". Det var ett härligt gäng som hade samlats för att äta fett, dricka gott och ha trevligt. Kvällen bjöd på poker, tv-spel, en full Dahrén och ett gäng människor som var less. Jag var så sjukt opepp och när man sedan såg vilka människor som stod i "rökrutan" utanför Tranan så var det dödsstöten. Jag och Pek gick runt lite och snacka, för att slutligen knata hem och lägga oss.
Söndagsmorgon hemma hos Pek är alltid bäst. Det finns nog fan inget bättre, där ligger man utslagen på soffan (min säng) och Pek i sin, kollar på tv och undrar hur fan folk är funtade. Idag kollade vi på MTV Made. Programmet handlar i grunden om att talanglösa ungdomar i USA ska få lite hjälp på traven att lyckas med något de aldrig skulle klara annars. Idag var det som en tjej som ville lära sig att beatboxa, sjukaste var att hon började gråta hela tiden, hela tiden! Dessutom blir alla de som blir "made" alltid vansinniga på sina tränare och slänger ur sig något i stil med "I hate you, you suck...", ja ni fattar vinkeln. Efter det blev det lite repris av IDOL, där föddes det direkt lite hat och sorg. Hatet och sorgen är riktade mot samma männsikor - de stackars små flickorna som sitter i publiken och brålar "JOHAN!". Det är sjukt psykande, håll käften och lyssna! Johan (vet inte vad han heter i efternamn) är rätt soft, men inte mer, han har gjort sitt och borde ha åkt för länge sen! Nu är mer kvar på sin karraktär och att småflickorna slänger bort alla sina pengar på "nallen" för att rösta på grabben. Egentligen kanske IDOL skulle gå på radio, på det sättet skulle det ju vara den som verkligen var sämst på att sjunga som skulle åka. Vilket skulle fylla syftet lite bättre. För övrigt kan jag inte undgå att tycka synd om många människor i allmänhet.
Nu ryktas det som att man ska ta tag i sitt gamla rum, städa till det lite och byta lite sängkläder och så. Drygt, men man måste väl. Som sagt imorgon är det måndag, början på en ny vecka och kneg står på schemat.
För övrigt kan jag nu äntligen äta min avocado! :D
Igår var det ju lördag. Något slutkörd av någon anledning skulle det ju till att festas på "Skullen 63". Det var ett härligt gäng som hade samlats för att äta fett, dricka gott och ha trevligt. Kvällen bjöd på poker, tv-spel, en full Dahrén och ett gäng människor som var less. Jag var så sjukt opepp och när man sedan såg vilka människor som stod i "rökrutan" utanför Tranan så var det dödsstöten. Jag och Pek gick runt lite och snacka, för att slutligen knata hem och lägga oss.
Söndagsmorgon hemma hos Pek är alltid bäst. Det finns nog fan inget bättre, där ligger man utslagen på soffan (min säng) och Pek i sin, kollar på tv och undrar hur fan folk är funtade. Idag kollade vi på MTV Made. Programmet handlar i grunden om att talanglösa ungdomar i USA ska få lite hjälp på traven att lyckas med något de aldrig skulle klara annars. Idag var det som en tjej som ville lära sig att beatboxa, sjukaste var att hon började gråta hela tiden, hela tiden! Dessutom blir alla de som blir "made" alltid vansinniga på sina tränare och slänger ur sig något i stil med "I hate you, you suck...", ja ni fattar vinkeln. Efter det blev det lite repris av IDOL, där föddes det direkt lite hat och sorg. Hatet och sorgen är riktade mot samma männsikor - de stackars små flickorna som sitter i publiken och brålar "JOHAN!". Det är sjukt psykande, håll käften och lyssna! Johan (vet inte vad han heter i efternamn) är rätt soft, men inte mer, han har gjort sitt och borde ha åkt för länge sen! Nu är mer kvar på sin karraktär och att småflickorna slänger bort alla sina pengar på "nallen" för att rösta på grabben. Egentligen kanske IDOL skulle gå på radio, på det sättet skulle det ju vara den som verkligen var sämst på att sjunga som skulle åka. Vilket skulle fylla syftet lite bättre. För övrigt kan jag inte undgå att tycka synd om många människor i allmänhet.
Nu ryktas det som att man ska ta tag i sitt gamla rum, städa till det lite och byta lite sängkläder och så. Drygt, men man måste väl. Som sagt imorgon är det måndag, början på en ny vecka och kneg står på schemat.
För övrigt kan jag nu äntligen äta min avocado! :D
Fredag är samma sak som helg!
Vaknade upp runt 6 tiden imorse, inte alls sliten. Sovit fyra timmar, var lite på lyset när man gick till sängs (madrassen, tack som fan för lånet Kerstin!) Lagom mör i sinne och kropp knatar man ner mot stationen, galet kallt dessutom. Väl på stationen var det mer eller mindre kaos. Det var förseningar på typ allt. Bra där X-trafik! Dagen har annars präglats av en strejkande kista och en matt skalle. Dessutom undrar man ibland hur folk är, egentligen.
Nu är det äntligen helg. Gud så gott! Blir väl någon form av svineri med grabbarna. Just nu sitter jag i andra tankar... Varför fungerar aldrig nya prylar? Då menar jag typ datorer, mobiler osv. Det spelar fan ingen roll vad det är, det är alltid något fel med skiten i början. Man börjar ju undra om saker tillverkas för att inom en relativt snar framtid gå sönder så folk måste konsumer mera?!
På tal om att konsumera är ju ekonomin åt helvete över vår runda planet, som snart dessutom inte är grön längre. Dessutom går vi mot jultider och då är det ju hysteri. Julklappar hit, julpynt dit, ja det är samma skit varje år. Jag gillar verkligen inte julen, eller jo, men det är ju något uppblåst. 1. Maten - den är inte så god, kom igen! Man äter väl hellre Oxfilé, klyftpotatis och bea? 2. Julklapparna - visst är det kul att få prylar och pinaler, men det spårar ju bara ur, speciellt bland de mindre barnen. De ska ha allt, ALLT! 3. Snö - i och med att vår jord, precis som ekonomin, går käpprätt åt helvete, så är årets numera största fråga i de svenska hemmen - kommer vi ha en vit jul eller inte? Inte om jag får rösta, visst kan det väl ligga snö i skidbackarna och isarna får gärna vara isbelaga. Men snälla snön, va en kompis och stanna i pisterna. Jag hatar slask, och alla vet att snö = slask! 4. Stämningen - alla ska vara så överdrivna. Man ska vara så snäll, för ja, det är klart att man vill att tomten ska ge mig mina presenter och ja, det är klart att jag mulat i mig pepparkakor för att jag ska vara tillräckligt snäll och på köpet få en taskig kista. Dessutom undrar jag om de övriga 11 månaderna på året, räknas inte de eller? Då hotas man bara med att "om du inte är snäll får du inget av tomten", men det verkar ju som att det bara är i december det gäller, för det är ju typ bara då man käkar dessa bruna kakor.
Annars kan jag säga att jag hade 12 rätt på Europatipset, vilket gav mig 564 spänn, hade jag haft 13 rätt hade det gett mig 250 000 i runda slängar. Men HEY, det får ju bli sen det!
Nu är det äntligen helg. Gud så gott! Blir väl någon form av svineri med grabbarna. Just nu sitter jag i andra tankar... Varför fungerar aldrig nya prylar? Då menar jag typ datorer, mobiler osv. Det spelar fan ingen roll vad det är, det är alltid något fel med skiten i början. Man börjar ju undra om saker tillverkas för att inom en relativt snar framtid gå sönder så folk måste konsumer mera?!
På tal om att konsumera är ju ekonomin åt helvete över vår runda planet, som snart dessutom inte är grön längre. Dessutom går vi mot jultider och då är det ju hysteri. Julklappar hit, julpynt dit, ja det är samma skit varje år. Jag gillar verkligen inte julen, eller jo, men det är ju något uppblåst. 1. Maten - den är inte så god, kom igen! Man äter väl hellre Oxfilé, klyftpotatis och bea? 2. Julklapparna - visst är det kul att få prylar och pinaler, men det spårar ju bara ur, speciellt bland de mindre barnen. De ska ha allt, ALLT! 3. Snö - i och med att vår jord, precis som ekonomin, går käpprätt åt helvete, så är årets numera största fråga i de svenska hemmen - kommer vi ha en vit jul eller inte? Inte om jag får rösta, visst kan det väl ligga snö i skidbackarna och isarna får gärna vara isbelaga. Men snälla snön, va en kompis och stanna i pisterna. Jag hatar slask, och alla vet att snö = slask! 4. Stämningen - alla ska vara så överdrivna. Man ska vara så snäll, för ja, det är klart att man vill att tomten ska ge mig mina presenter och ja, det är klart att jag mulat i mig pepparkakor för att jag ska vara tillräckligt snäll och på köpet få en taskig kista. Dessutom undrar jag om de övriga 11 månaderna på året, räknas inte de eller? Då hotas man bara med att "om du inte är snäll får du inget av tomten", men det verkar ju som att det bara är i december det gäller, för det är ju typ bara då man käkar dessa bruna kakor.
Annars kan jag säga att jag hade 12 rätt på Europatipset, vilket gav mig 564 spänn, hade jag haft 13 rätt hade det gett mig 250 000 i runda slängar. Men HEY, det får ju bli sen det!
Hur är folk uppfostrade? Egentligen?
Jag tycker att det alltid är lika intressant med männsikor och man slutar aldrig att undra vart allt sjukt kommer ifrån. Något som har slagit mig som en fisk i nyllet sen jag flyttade upp till Hälsningland är hur folk gör när de ska åka kommunalt. Varje gång jag åker buss eller tåg är det samma visa och varje gång ställer jag mig frågan: "Vad är det som inte går in? Egentligen?
"Problemet" när man åker buss - Folk verkar ha glömt att det finns "kö-system". Det spelar ingen roll att man är vid busshållplatsen cirka 10 minuter innan övriga som planerar att stiga på, man kommer fan alltid på tidigast som femma. Inte för att jag egentligen bryr mig, men det fascinerar mig varje gång. Där står man som en hederlig ärke-tönt och väntar på bussen, folk droppar titt som tätt in för att precis som mig använda mig av det gemensamma färdmedlet. Det roliga är att personen som anländer sist ofta är den som går på först. Alla knatar förbi en som om man inte skulle med bussen, utan bara står där för att stå i vägen för de som "faktiskt" ska med bussen. Antagligen är det väl så att de typ tror att bussen kanske åker och att de kommer att missa den om de inte går på först, eller så är de rädda för att de ska behöva sitta bredvid någon som de inte känner, i hela 15 minuter! Så Hur tänker folk? Egentligen?
"Problemet" när man åker tåg - Precis som när det gäller bussen är inte problemet själva resandet. Det är när man har åkt klart. Man glider sakta mot utgången, man försöker tajma in så man kommer till dörren när den öppnas och inte behöver stå och vänta, det är ocoolt. Saken är den att hur gärna man än vill kommer man nästan inte av tåget. För då har de resenärer som ska gå på ställt sig i en fin liten halvmåne runt in/utgången och lämnar en lucka på cirkus 0,5 meter mellan den "sista" personen i halvmånen och perrongkanten att ta sig ut på. Mycket märkligt. För det verkar som att de inte har insett att om vi kommer av snabbare, kommer de på snabbare. Sen finns det ju alltid de underbara människorna som absolut måste komma på tåget innan en enda passagerare har hunnit stiga av. Så stöter de på "Pelle" med jättepackningen och måste mosa in sig mot väggen eller vända, även fast det tar emot. För det är ju "Pelle" som ska lämna dem plats, för om de inte går på nu kanske de missar tåget. Så Hur logiska är folk? Egentligen?
Det största problemet ligger dock inte här, det ligger som jag nämnt tidigare, hos den som schemalägger tidtabellerna. Det är helt sinnesjukt! Från Källgatan i Söderhamn avgår en buss klockan 17.04, den är i Bollnäs cirka 17.45. 17.29 går det nästa buss 100 från Källgatan mot Edsbyn. Skillnaden med den här bussen är att den ska in i Mohed och snurra runt. Detta gör att den bussresan tar ungefär 10 minuter extra, men enligt X-trafik ska det endast ta 2 minuter extra. Har ni ens åkt med bussen själva?! I alla fall gör denna lilla rundtur att man kommer till Bollnäs vid 18.17 tiden, från Bollnäs avgår då X-tåget klockan 18.14. BRA! Så Hur dumma är folk? Egentligen?
Jag tror, vågar nästan svära vid det, att det är fler än jag som känner som jag. I alla fall på den sista punkten. Dessutom skulle säkert fler åka tåg och buss om de passade ihop lite bättre. För vem fan vill kasta bort 47 minuter av sitt liv på att stå och vänta på nästa buss, för att man missade den förra med 2 minuter? Det ger en ungefär 235 minuters väntetid i veckan, vilket motsvarar knappt 4 timmar. Det ger oss knappt 16 timmar i månaden. NICE!
Men vad vet jag, för Hur är jag uppfostrad? Egentligen?
"Problemet" när man åker buss - Folk verkar ha glömt att det finns "kö-system". Det spelar ingen roll att man är vid busshållplatsen cirka 10 minuter innan övriga som planerar att stiga på, man kommer fan alltid på tidigast som femma. Inte för att jag egentligen bryr mig, men det fascinerar mig varje gång. Där står man som en hederlig ärke-tönt och väntar på bussen, folk droppar titt som tätt in för att precis som mig använda mig av det gemensamma färdmedlet. Det roliga är att personen som anländer sist ofta är den som går på först. Alla knatar förbi en som om man inte skulle med bussen, utan bara står där för att stå i vägen för de som "faktiskt" ska med bussen. Antagligen är det väl så att de typ tror att bussen kanske åker och att de kommer att missa den om de inte går på först, eller så är de rädda för att de ska behöva sitta bredvid någon som de inte känner, i hela 15 minuter! Så Hur tänker folk? Egentligen?
"Problemet" när man åker tåg - Precis som när det gäller bussen är inte problemet själva resandet. Det är när man har åkt klart. Man glider sakta mot utgången, man försöker tajma in så man kommer till dörren när den öppnas och inte behöver stå och vänta, det är ocoolt. Saken är den att hur gärna man än vill kommer man nästan inte av tåget. För då har de resenärer som ska gå på ställt sig i en fin liten halvmåne runt in/utgången och lämnar en lucka på cirkus 0,5 meter mellan den "sista" personen i halvmånen och perrongkanten att ta sig ut på. Mycket märkligt. För det verkar som att de inte har insett att om vi kommer av snabbare, kommer de på snabbare. Sen finns det ju alltid de underbara människorna som absolut måste komma på tåget innan en enda passagerare har hunnit stiga av. Så stöter de på "Pelle" med jättepackningen och måste mosa in sig mot väggen eller vända, även fast det tar emot. För det är ju "Pelle" som ska lämna dem plats, för om de inte går på nu kanske de missar tåget. Så Hur logiska är folk? Egentligen?
Det största problemet ligger dock inte här, det ligger som jag nämnt tidigare, hos den som schemalägger tidtabellerna. Det är helt sinnesjukt! Från Källgatan i Söderhamn avgår en buss klockan 17.04, den är i Bollnäs cirka 17.45. 17.29 går det nästa buss 100 från Källgatan mot Edsbyn. Skillnaden med den här bussen är att den ska in i Mohed och snurra runt. Detta gör att den bussresan tar ungefär 10 minuter extra, men enligt X-trafik ska det endast ta 2 minuter extra. Har ni ens åkt med bussen själva?! I alla fall gör denna lilla rundtur att man kommer till Bollnäs vid 18.17 tiden, från Bollnäs avgår då X-tåget klockan 18.14. BRA! Så Hur dumma är folk? Egentligen?
Jag tror, vågar nästan svära vid det, att det är fler än jag som känner som jag. I alla fall på den sista punkten. Dessutom skulle säkert fler åka tåg och buss om de passade ihop lite bättre. För vem fan vill kasta bort 47 minuter av sitt liv på att stå och vänta på nästa buss, för att man missade den förra med 2 minuter? Det ger en ungefär 235 minuters väntetid i veckan, vilket motsvarar knappt 4 timmar. Det ger oss knappt 16 timmar i månaden. NICE!
Men vad vet jag, för Hur är jag uppfostrad? Egentligen?
Oh fagra måndag.
Många hatar ju verkligen måndagar, det är tydligen så tungt att ta sig upp ur sängen efter helgen. Jag gillar fan måndagen. Det är ju början på något nytt, en nystart så att säga. Tisdagar är ju desto värre. Det är varken något nytt eller nära helgen. Tisdag skulle helt klart vara den gråa dagen i min kalender om det nu fanns en grå dag som det finns en röd för söndagar.
Jag är en bitter en nu för tiden. Idag slog det mig fan att jag inte ska vara det... Men, det är rätt skönt att klaga på allt. Däremot när man hör andra som är mer bittra än man själv är, så inser man fan hur onödigt det är att vara bitter. Just nu har jag dock rätt att vara lite små-bitter, knät spökar igen. Idag var jag ju inte så bitter på jobbet, mest lite trött och levde på överskottsenergi. Det som är lite sisådär är att ingen i "min grupp" har samma typ av humor som mig, så det blir mycket sitta och skratta för sig själv.
Något som är magiskt är ju hur fan man lyckas med att dekorera rummet, det ser fint ut i kanske 47 minuter, sen är det som om jeah, ni vet. På tal om 47 kan jag inte sluta garva (girvo?) åt den stackaren som skrev krönikan om talet 47 i "Bollnäsnytt". Vart fan har du varit de senaste två åren? Visst att man kanske inte hade hört något om det om det hade varit i Stockholm, men Bollnäs är ingen jättestad där man känner ett par tre personer. Haha, stackare.
Schupewh!
Jag är en bitter en nu för tiden. Idag slog det mig fan att jag inte ska vara det... Men, det är rätt skönt att klaga på allt. Däremot när man hör andra som är mer bittra än man själv är, så inser man fan hur onödigt det är att vara bitter. Just nu har jag dock rätt att vara lite små-bitter, knät spökar igen. Idag var jag ju inte så bitter på jobbet, mest lite trött och levde på överskottsenergi. Det som är lite sisådär är att ingen i "min grupp" har samma typ av humor som mig, så det blir mycket sitta och skratta för sig själv.
Något som är magiskt är ju hur fan man lyckas med att dekorera rummet, det ser fint ut i kanske 47 minuter, sen är det som om jeah, ni vet. På tal om 47 kan jag inte sluta garva (girvo?) åt den stackaren som skrev krönikan om talet 47 i "Bollnäsnytt". Vart fan har du varit de senaste två åren? Visst att man kanske inte hade hört något om det om det hade varit i Stockholm, men Bollnäs är ingen jättestad där man känner ett par tre personer. Haha, stackare.
Schupewh!
HatEr det här
I ärlighetens namn har jag ingen som helst aning om varför jag återigen skapar en blogg. Det kommer bara att bli samma visa som de tidigare gångerna, jag är überaktiv i början, sen dalar antalet inlägg per dag och det slutar med att jag skiter i. Men nu är det sjukt mycket som jag har på lager uppe i ett av Sveriges förmodligen sjukaste huvuden och måste helt enkelt bli av med det på något vis.
Tankegångar:
Tankegångar:
• Vad ska man göra?
- Är ju en rätt öppen fråga. Det som jag syftar till är ju framtiden lite längre fram i tiden, inte den kommande veckan eller liknande, utan sen.
• Vilka matcher ska jag ta på "Lången" för att vinna?
- Haha, ja den som kunde svara på den frågan skulle göra mig en jävligt stor tjänst.
• Varför sätter man idioter på att planera tidtabeller för kollektivtrafiken?
- Det är rätt sorgligt att folk som har "makt" över andra människor är "rätt" så dumma i huvudet. Med makt i det här sammanhanget menar jag att de som sätter tidtabellerna faktiskt har lite makt över hur andra människors vardag. Synd bara att de inte tänker längre än vad näsan räcker.
• När ska min avocado ska bli mogen nog att ätas?
- Är riktigt sugen på den nu. Köpte den för en vecka sen, men den är fortfarande inte ätduglig. Adam och jag sa det att om man ska äta avocado så måste man planera det cirka 2 veckor i förväg.
• Man brukar ju säga något i stil med - Tur i spel, otur i kärlek. Eller är det vice versa. Varför gäller det inte mig?
- Haha, jag vinner inte på Triss, oddset, bomben eller tipset. Jag har inte en gnutta kärlek i mitt liv, ni vet vilken slags kärlek det är jag menar. Så varför blir jag straffad så jävla hårt. Förmodligen är det väl för att jag är så jävla dålig, för jag har fanimig inte tur med något, utom mina vänner. :)
Så nu ska man ta och bli en aning slappare och filosofera vidare över livet och allt där i kring.
Som spanjoren säger - Garotta di Anjovis!
