lmnzaj

Livet är inte en dans, det är fan en ålning. Om det nu vore en dans, undra vilken dans det då skulle vara. Dagen till ära slängde man bort på att skriva högskoleprovet. Fyfan, det var en långdragen process om man ska vara ärlig. Annars är det rätt sunkigt, har knät i en knut, har inget att göra, är sliten. Är less. Veckan var riktigt mys, men nu är det slut på det - man får vänta ett tag till innan det blir av igen, men vad ska man göra. Ska något vara sämst är det lika bra att allt är det. Kunde inte koncentrera mig riktigt idag, helt plötsligt så slets tankarna bort till en annan tid och plats.

Ibland blir man frågande till hur allt är egentligen. Ena stunden känns allt som en stor sten, nästa är det som om man är en vek liten blomma. Nu för tiden verkar jag inte bli lika hungrig, äta kan man men inte mycket mer. Är väldigt tankspridd nu, därför blir det inte så sammanhängande text. Damn girl you're so fine! Inte ett skämt heller som sagt.

Frågan är varför man allt för ofta hamnar i dilemman? Det skulle ju vara så mycket enklare utan dem. Så ge mig en mille på banken så ska jag visa hur fan man lever, no regrets. Då skulle man satsa på en karriär där man är helt värdelös, typ musik. Givetvis skulle det bli rap, på svenska. Langa ett bara feta beats så slevar jag raderna. Eller? Njae, skulle inte tro det, men det skulle sitta fint med lite musikalitet i blodet.

Kollar Rush Hour 3 och ställer mig frågan, varför blir uppföljarna aldrig lika bra som orginalet? Skit samma, nu ska man, jeah, inte skriva.

Gah, så var snart en fin-fin helg över. Imorgon är det måndag, då ryktas det om att man ska jobba. Gaaah. Helgen har bestått av besök från stora-stora-storstan, i form av Oscar. Det har blivit en del Fifa-09, Oscar visade prov på bra initiativförmåga och drog med sig sitt X-Box 360. Annars har det varit socialisering på en fin nivå, och för en gångs skull var jag och Oscar lite nyttiga, Adam också för den delen, och gick och körde oss svettiga på gymmet!

Nu ligger man här i tomheten, till viss del skönt, till viss del värdelöst. Tänker tillbaka på min miserabla vecka, delen till helgen då såklart. Åter igen lyckas man fastna i träsket av att bli förvånad av hur folk väljer att handla. Att man skapar teorier och antar massa skojsiga saker och sen utgår från att det är sanningen - eller något i den stilen. Me like. INTE. Nu gör det inte så mycket för min del, har man sakat sina kort har man. Principer är det bara att vika sig för, annars faller samhället, typ. Life will smile for you, me not.

Egentligen är jag sugen på att bara släppa allt man har och dra. Fan va skönt, bryta mönstret, bli av med allt ansvar och jeah - leva lite för omväxlingens skull. Kovan som kommer in från kneget är ju dock inget man flyger i taket av lycka för, så där är man körd - f***a också. Tillbaka till landet långtråkigt.

Fridens

Allt suger. Suger. Suger. Och jeah, det suger. För det första är jag sämst på att skriva här, det var så länge sen att jag fan knappt kommer ihåg hur man gör, ärligt. Det andra är ju att man har lyckats dra på sig en mysig liten knäskada, fast på högern denna gång. Sug. SPENA. Lessheten når sin topp och är på väg att slå över i något som i vardagsmun kallas "loop". Skön match, man lirade 4 friska minuter, sen vart det en kort visit på den alltid lika givande akutmottagningen där beskedet inte var något speciellt - otippat... INTE... Dessutom är jag hungrig nu igen.

Det finns som vanligt en del att skriva om, men jag pallar inte. Vill bara förstöra allt som står i min närhet och hoppas på att hamna i 1 månads koma och sen vakna upp och vara fit for fight när jag trots komat har tränat och levt som vanligt, bara att hjärnan har varit mer död än den vanligtvis är.

Idag fick man tummer ur och anmälde sig till studier inför hösten. 1. Beteendevetenskap vid Uppsala universitet, 2. Beteendevetenskap vid Lunds universitet, 3. Något med kommunikation vid Lunds universitet i Helsingborg. Exiting! Har även lyckats läsa igenom högskoleprovskompendiet jag köpte. Fyfan, det finns en del sjuka ord man ska försöka memorera inför det stundande provet 28/3 och som man sedan kan helt glömma bort.

När rättvisa skapas lever inte jag längre, förmodligen lever ingen då.

Bollnäs? Har ni tänkt på en sak, människor? Typ en pryl, den är smått fantastisk ett tag, man kan hitta massa balla saker med dem - men sen stannar det där. Människor däremot (jag ältar det här, I know) är smått fantastiska. Just när man trodde man sett allt, så hade man det inte. Åter ställs man för det allt för kända och vanligt förekommande dilemmat - ska man skratta eller gråta? Jag väljer att uttrycka det såhär - HON SKÄMMER UT SIG SJÄLV. Skojar inte heller.

Såg lite på 300 idag. Det är ju en galet magisk film. Leonidas vilken jävla karl! Det mustiga skägget, rösten och den kroppen, samt den frugan. Inte konstigt att han kan gå i obekväma sandaler i flera mil, på tal om sandaler pratade jag med LP för första gången på en livstid igår. Sen att spartanerna är magiska på att döda. Vad saknar de egentligen? Inte mycket.

Tänk att få vara skådis, ena dagen är man en sjuk snubbe som röjer och nästa världens snällaste. Måste ju äga. Tänk att få prova på att vara allt, en är det bara att välja och vraka ju. Undra hur det blir på sidan av liksom, David Schwimmer är ju inte David, han är Ross. Det måste ju vara lite psykande, att folk tror att man är som karaktären i serien/filmen. But still, worth it!

Adios