lmnzaj

Idag började jag käka mina pills för mitt oläkta ärr. Skojar inte att det rörde om i kistan på mig. Kändes som en halvkass bakfylla fan. Dessutom är det en obehaglig storlek på dem, nästan så man undrar om det verkligen ska in i munnen. Men man körde sin dagliga dos om 3 tabletter. Dessutom är man ombedd att käka fil till frukost för att man inte ska få taskig mage. Illa fan, fil, det går ju bort det! Kunde det inte ha varit typ glass åtminstone?!

Har fan inte mycket att skriva idag, är lite tom i skallen för ovanlighetens skull. Har en del där i och för sig, men det är inte sånt jag skriver om. Något som är värt att nämna är att mr Stefan, aka Schnipa har flyttat hem till härliga Hälsingland igen! Så gott! Welcome back sötnos.

Dagarna som går när man är mellan två jobb är så värda, man gör inte mycket och ändå är man så degig när det drar mot kväll. Snart blir det ju andra bullar och slit och släng. Nu har jag ju ett kul men slitsamt jobb fram tills man drar ner mot Alperna. Tänk vad folk gör för att få lite inkomst, det är ju skrämmande! Det finns ju en hel bunt med skräckexempel, sen finns det ju alltid de jobben som ingen egentligen vill ha men som någon måste ta för att de inte kan få något annat. De jobben nämns ju sällan. I dagens situation ska man väl kanske vara glad för det jobb man har. Det är mycket mörka siffror just nu, även fast jag inte direkt känner någon som har blivit drabbad (peppar peppar) så blir man skraj.

Nu börjar ju klockan dra iväg dessutom, det som stör mig är att jag kommer vakna vid 9 imorgon. Sånt gillar jag inte. Något annat jag inte gillar är när jag får göra ett jobb som jag egentligen inte ska göra och i och med det serverar den person som egentligen ska göra jobbet en fin macka. Det enda personen i fråga ska göra är att ringa och bekräfta med de berörda att jag får göra det som har nämnts. Det skulle ta cirka 2-5 minuter, men det är ju tydligen en liten för tung uppgift. Sånt gör mig vansinnig. Nu får man vänta ännu lite till innan man kan köra igång igen..

Ännu ett litet hopp. U2 har ett album som går under namnet Rattle and Hum och kom ut 1988 om jag inte har helt fel. Låt 17 är det jag väljer att avsluta inlägget med. Säger inte vad den heter, det får ni kolla själva. Men den har ett mål.