Den komplexa varelsen

Människor, vilka varelser, helt magiska samtidigt som de/vi är helt katastrolfala. Undra egentligen hur många olika humör som finns och vart gränserna går mellan varje känsla? Hur pass mycket skiljer sig till exempel känslan sorg från människa till människa? Varför är vi så olika egentligen? Jag menar, visst skulle det inte vara så kul om alla var lika, men vissa egenskapar är ju mer eller mindre obligatoriska enligt mig. Man formas ju av sin omgivning, hur kommer det sig då att två barn som växer upp i samma förhållanden kan bli så grymt olika i beteendet. Har man väldigt dominanta föräldrar kan jag tänka mig att det finns som två utvägar. Antingen så blir man som kuvad och tyst, man får inte en syl i luften och vänjer sig med att vara tyst och dra sig undan. Eller så blir man tvärt emot, man lär sig att ta sig för, man vet att vill man få något sagt så gäller det att visa att man finns. Sen finns ju alltid svenssonläget lagom och allt där i kring.

Självkänsla, självsäkerhet/förtroende och självinsikt är ju något som diskuteras allt mer, i alla fall har det blivit så för mig på senare dagar. Många tar ju alla tre för samma sak, och visst är de snarlika, men gud vilken skillnad det är när man väl börjar kolla på vad allt faktiskt innebär. Inte för att jag tänker rabbla upp allt nu, men visst är det samma sak här - det är sjukt att det skiftar så mycket från person till person. Varför har vissa inte den där känslan som säger att de faktiskt inte är uppskattade av de andra i rummet? Varför tror vissa så mycket bättre om sig själva än vad andra gör om sig? I och med att man besitter de här egenskaperna är min tanke att man får ett litet försprång mot andra som inte har det. Sen tror jag inte att man kan sätta fingret på att just självkänsla är bättre att ha än det andra eller tredje, utan att det faktiskt är en härlig blandning som vinner i längden.

Det här går att spekulera i hur mycket som helst och bygga sina teorier och hålla på i all evighet. Tror på cirkelteorin, att man alltid kommer tillbaka dit man började och på vägen har man knappt blivit ett dugg smartare.

Livet är en hel härlighet, så ta de chanser du får och gör det bästa av allt, alla problem är möjligheter.

Sweet dreams

Kommentarer
Postat av: Anonym

:)

2009-02-12 @ 21:46:20
URL: http://veronikabackman.blogg.se/
Postat av: Anonym

Trevlig blogg :) Roligt att se en kille som kan skriva bra och mycket.

2009-02-12 @ 23:00:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0