Eller?
Sjuka dygn just nu, eller? Nej, det är rätt lugnt, rätt vanligt, ja inte mycket händer. Fredagen fick en fin avrundning - bowling med Adam och Erik U. Lördagen inleddes med ett fullspäckat schema, först var man typ hela sitt liv på Höghammar, 9.45-14.30 för att vara exakt, sen vart det ner snabbt på stan och fixa lite. Sen väntade det lite mys hemma hos Adam, där det fanns salt och peppar för att beskriva det krasst. Trevligt som bara den, knatade i min stilla ensamhet och med ljudet från mp3:n i örona hem vid 22-bläcket. Dagen har kantats av det gamla vanliga, träning och slapphet. Nu väntar jag på att ett avsnitt av Chuck ska dra igång, sen blir det nog sömn.
Själva händelsen kommer inte att förklaras utan enbart tankarna kring det som skedde. Inatt inträffade något, inget spektakulärt, men något som får en att höja en aning mer på det högra ögonbrynet än det vänstra. Ibland undrar man ju om någon har gömt sig i det blåa skåpet allt för länge. Som det känns så kommer ett eventuellt förverkligande snarare att skapa förvirring än något som kan likna en lösning. Man kan likna det vid en sladd, typ den till hörlurarna. Man lägger snällt ner skiten i fickan, när man tar upp dem är allt som en jävla röra - helt ärligt blir jag smått fascinerad varje gång, hur fan lyckas det bli så tilltrasslat? - och hur man än försöker så krävs det så mycket mer jobb att reda ut röran än vad det tog för att skapa den.
I ensamheten försöker du intala dig själv. Snart märker du att ljuset i tunneln inte är en 75-watts lampa utan faktiskt ljuset. En strävan, en beslutsamhet - är det som driver dig. Du ska längre, hela tiden ser du till att din största konkurrent är dig själv. Det finns inget som ska stoppa dig, inget. Det är nu du måste stanna upp och ta det lugnt, se på dig själv - är det verkligen sant? Det är när du stannar jag fortsätter och lämnar dig bakom mig. Jag attackerar alltid när du som minst anar det och är som svagast, där blir du sen stående och undrar vad som hände. Du var ju så förberedd, så intalat i ditt eget. Det du inte hade räknat med var mig - där kommer jag och närmast oberörd glider jag förbi. Välkommen till min värld, jag är din överman.
Grabbar, tänk på prostatan - SITT NER OCH KISSA! Det blir bästa för alla på det sättet.
Själva händelsen kommer inte att förklaras utan enbart tankarna kring det som skedde. Inatt inträffade något, inget spektakulärt, men något som får en att höja en aning mer på det högra ögonbrynet än det vänstra. Ibland undrar man ju om någon har gömt sig i det blåa skåpet allt för länge. Som det känns så kommer ett eventuellt förverkligande snarare att skapa förvirring än något som kan likna en lösning. Man kan likna det vid en sladd, typ den till hörlurarna. Man lägger snällt ner skiten i fickan, när man tar upp dem är allt som en jävla röra - helt ärligt blir jag smått fascinerad varje gång, hur fan lyckas det bli så tilltrasslat? - och hur man än försöker så krävs det så mycket mer jobb att reda ut röran än vad det tog för att skapa den.
I ensamheten försöker du intala dig själv. Snart märker du att ljuset i tunneln inte är en 75-watts lampa utan faktiskt ljuset. En strävan, en beslutsamhet - är det som driver dig. Du ska längre, hela tiden ser du till att din största konkurrent är dig själv. Det finns inget som ska stoppa dig, inget. Det är nu du måste stanna upp och ta det lugnt, se på dig själv - är det verkligen sant? Det är när du stannar jag fortsätter och lämnar dig bakom mig. Jag attackerar alltid när du som minst anar det och är som svagast, där blir du sen stående och undrar vad som hände. Du var ju så förberedd, så intalat i ditt eget. Det du inte hade räknat med var mig - där kommer jag och närmast oberörd glider jag förbi. Välkommen till min värld, jag är din överman.
Grabbar, tänk på prostatan - SITT NER OCH KISSA! Det blir bästa för alla på det sättet.
Kommentarer
Postat av: peja
sanna ord från el-nazisten :D thx bro!
Trackback
