lmnzaj

Kollade på SVT:s Mästarnas mästare igår och njöt. Sjukt intressant program där man får se en annan sida av svenska idrottsprofiler. I förra programmet hade Ara Abrahamian åkt ut och innan han gjorde det hade det visats en film om hans liv och karriär. Så var tvungen att kolla på det programmet innan jag somnade. Fyfan vilken hjälte han är, han har växt upp under grymma förhållanden, men har lyckats att nå den absoluta eliten. Som om inte det var nog har han felaktigt blivit bortdömd i OS två gånger! En man som förtjänar ett bättre öde. Kan knappt föreställa mig hur mycket det ligger bakom en OS-satsning. Ara verkar ju inte vara en kille som går in för något halvhjärtat heller. Trots sin storhet verkar han väldigt ödmjuk och samlad. Kan inte annat än hålla med Erika Johansson - Om jag inte hade en idol, så har jag det nu. Fast jag hade en idol innan, men Ara har övertagit numbero 1 platsen. Vilken människa, det är någon som alla borde se upp till, både idrottsligt och som medmänniska! All respekt!

Vi i Sverige har det bra, nästan för bra. Det är mycket vi tar för givet, allt ska finnas där och fungera prickfritt. Om inte så går vi i taket och börjar härja. Det gnälls något fruktansvärt och alla leker martyrer, men fatta - DET ÄR FAN INTE SYND OM ER. Nu säger jag inte att det inte är synd om vissa, för vissa är det synd om, men inte alla hela tiden, men alla någon gång. Kan ju dra en gammal klassiker som man JÄMT fick höra om man kastade mat som yngre - Tänk på barnen i Afrika. Så fel att säga, men ack så rätt. Det är verkligen sant. Det finns inget som glädjer mig mer än att se tacksamhet, något vi svenskar idag saknar allt för mycket. Vart tog det vägen egentligen? Ett enkelt tack, kan göra så mycket mer än man tror. Dags att vända på klackarna och starta en ny trend - säg tack så ofta du kan. Bortskämdhet och otacksamhet går hand i hand, de får gärna forsätta gå och lämna oss bakom. Gör samhället trevligare, säg tack.

Nighty night