Svaret är glasklart.
Helt sjukt, allt rullar bara på. Magiskt kan man kort sagt kalla det. Redan tisdag eftermiddag och det är fan snart helg. Sånt gillar vi, starkt!
Klockan slår sakta men säkert över till 17:00 när jag författar det här inlägget. Klockan tickar på i sin takt, mina fingrar glider i sin och hjärnan står faktiskt mer eller mindre still. Idag har det varit en sån dag, en tom dag. Jag har inte känt något speciellt, tänkt på något speciellt eller så, det enda som har strömmat igenom huvudet är musik. Allt är tomt. Tomhet är en underlig sak, för på något sätt är det så att när man är som mest tom har man som mest "fyllnad". Typ. Ibland känns det som man är som mest ensam när man är omgiven av massa människor och tvärtom när man är ensam. Hur kommer det sig att man bara kan stänga av det som är runt omkring och gå i sina egna tankar och filosofier? Nu ligger jag i mitt stökiga rum, stereon går i bakrunden och jag försöker tänka på något som man kan skriva om, det enda som ekar är de ord jag nyss skrivit, inget nytt. För tillfället orkar jag inte ens ta in musiken, vilket hör till ovanligheterna.
Frågan är vart mina tankar är? Vad har jag placerat dem på? Jag vet ju, konstigt nog, inte svaret. De ligger inte på någon person, så mycket vet jag. Jag gräver och gräver, ett litet ljus kommer, det blir starkare och starkare. Jag är närvarande, ändå inte, vad sker? Jag tror jag har allt under kontroll. Har jag allt under kontroll? Inget är egentligen under kontroll, jag väljer en fokuseringspunkt, vad ligger fokus på, egentligen? Klockan är 17:12, status - lite närmare ljuset än för 12 minuter sen.
Det är sant, just nu är det så som jag beskriver det. Det är splittrat, men ändå fokuserat. Jag vet knappt in eller ut, fast jag har svaret i min hand. Allt är som i ett vakum. Det gäller att tugga, tugga och tugga. Det finns inget tillbaka, dags att köra!
