lmnzaj

Livet är inte en dans, det är fan en ålning. Om det nu vore en dans, undra vilken dans det då skulle vara. Dagen till ära slängde man bort på att skriva högskoleprovet. Fyfan, det var en långdragen process om man ska vara ärlig. Annars är det rätt sunkigt, har knät i en knut, har inget att göra, är sliten. Är less. Veckan var riktigt mys, men nu är det slut på det - man får vänta ett tag till innan det blir av igen, men vad ska man göra. Ska något vara sämst är det lika bra att allt är det. Kunde inte koncentrera mig riktigt idag, helt plötsligt så slets tankarna bort till en annan tid och plats.

Ibland blir man frågande till hur allt är egentligen. Ena stunden känns allt som en stor sten, nästa är det som om man är en vek liten blomma. Nu för tiden verkar jag inte bli lika hungrig, äta kan man men inte mycket mer. Är väldigt tankspridd nu, därför blir det inte så sammanhängande text. Damn girl you're so fine! Inte ett skämt heller som sagt.

Frågan är varför man allt för ofta hamnar i dilemman? Det skulle ju vara så mycket enklare utan dem. Så ge mig en mille på banken så ska jag visa hur fan man lever, no regrets. Då skulle man satsa på en karriär där man är helt värdelös, typ musik. Givetvis skulle det bli rap, på svenska. Langa ett bara feta beats så slevar jag raderna. Eller? Njae, skulle inte tro det, men det skulle sitta fint med lite musikalitet i blodet.

Kollar Rush Hour 3 och ställer mig frågan, varför blir uppföljarna aldrig lika bra som orginalet? Skit samma, nu ska man, jeah, inte skriva.