Sunklördag
Livet är inte en dans, det är fan en ålning. Om det nu vore en dans, undra vilken dans det då skulle vara. Dagen till ära slängde man bort på att skriva högskoleprovet. Fyfan, det var en långdragen process om man ska vara ärlig. Annars är det rätt sunkigt, har knät i en knut, har inget att göra, är sliten. Är less. Veckan var riktigt mys, men nu är det slut på det - man får vänta ett tag till innan det blir av igen, men vad ska man göra. Ska något vara sämst är det lika bra att allt är det. Kunde inte koncentrera mig riktigt idag, helt plötsligt så slets tankarna bort till en annan tid och plats.
Ibland blir man frågande till hur allt är egentligen. Ena stunden känns allt som en stor sten, nästa är det som om man är en vek liten blomma. Nu för tiden verkar jag inte bli lika hungrig, äta kan man men inte mycket mer. Är väldigt tankspridd nu, därför blir det inte så sammanhängande text. Damn girl you're so fine! Inte ett skämt heller som sagt.
Frågan är varför man allt för ofta hamnar i dilemman? Det skulle ju vara så mycket enklare utan dem. Så ge mig en mille på banken så ska jag visa hur fan man lever, no regrets. Då skulle man satsa på en karriär där man är helt värdelös, typ musik. Givetvis skulle det bli rap, på svenska. Langa ett bara feta beats så slevar jag raderna. Eller? Njae, skulle inte tro det, men det skulle sitta fint med lite musikalitet i blodet.
Kollar Rush Hour 3 och ställer mig frågan, varför blir uppföljarna aldrig lika bra som orginalet? Skit samma, nu ska man, jeah, inte skriva.
Ibland blir man frågande till hur allt är egentligen. Ena stunden känns allt som en stor sten, nästa är det som om man är en vek liten blomma. Nu för tiden verkar jag inte bli lika hungrig, äta kan man men inte mycket mer. Är väldigt tankspridd nu, därför blir det inte så sammanhängande text. Damn girl you're so fine! Inte ett skämt heller som sagt.
Frågan är varför man allt för ofta hamnar i dilemman? Det skulle ju vara så mycket enklare utan dem. Så ge mig en mille på banken så ska jag visa hur fan man lever, no regrets. Då skulle man satsa på en karriär där man är helt värdelös, typ musik. Givetvis skulle det bli rap, på svenska. Langa ett bara feta beats så slevar jag raderna. Eller? Njae, skulle inte tro det, men det skulle sitta fint med lite musikalitet i blodet.
Kollar Rush Hour 3 och ställer mig frågan, varför blir uppföljarna aldrig lika bra som orginalet? Skit samma, nu ska man, jeah, inte skriva.
Zundaü
Gah, så var snart en fin-fin helg över. Imorgon är det måndag, då ryktas det om att man ska jobba. Gaaah. Helgen har bestått av besök från stora-stora-storstan, i form av Oscar. Det har blivit en del Fifa-09, Oscar visade prov på bra initiativförmåga och drog med sig sitt X-Box 360. Annars har det varit socialisering på en fin nivå, och för en gångs skull var jag och Oscar lite nyttiga, Adam också för den delen, och gick och körde oss svettiga på gymmet!
Nu ligger man här i tomheten, till viss del skönt, till viss del värdelöst. Tänker tillbaka på min miserabla vecka, delen till helgen då såklart. Åter igen lyckas man fastna i träsket av att bli förvånad av hur folk väljer att handla. Att man skapar teorier och antar massa skojsiga saker och sen utgår från att det är sanningen - eller något i den stilen. Me like. INTE. Nu gör det inte så mycket för min del, har man sakat sina kort har man. Principer är det bara att vika sig för, annars faller samhället, typ. Life will smile for you, me not.
Egentligen är jag sugen på att bara släppa allt man har och dra. Fan va skönt, bryta mönstret, bli av med allt ansvar och jeah - leva lite för omväxlingens skull. Kovan som kommer in från kneget är ju dock inget man flyger i taket av lycka för, så där är man körd - f***a också. Tillbaka till landet långtråkigt.
Fridens
Nu ligger man här i tomheten, till viss del skönt, till viss del värdelöst. Tänker tillbaka på min miserabla vecka, delen till helgen då såklart. Åter igen lyckas man fastna i träsket av att bli förvånad av hur folk väljer att handla. Att man skapar teorier och antar massa skojsiga saker och sen utgår från att det är sanningen - eller något i den stilen. Me like. INTE. Nu gör det inte så mycket för min del, har man sakat sina kort har man. Principer är det bara att vika sig för, annars faller samhället, typ. Life will smile for you, me not.
Egentligen är jag sugen på att bara släppa allt man har och dra. Fan va skönt, bryta mönstret, bli av med allt ansvar och jeah - leva lite för omväxlingens skull. Kovan som kommer in från kneget är ju dock inget man flyger i taket av lycka för, så där är man körd - f***a också. Tillbaka till landet långtråkigt.
Fridens
Rättvisa existerar inte
Allt suger. Suger. Suger. Och jeah, det suger. För det första är jag sämst på att skriva här, det var så länge sen att jag fan knappt kommer ihåg hur man gör, ärligt. Det andra är ju att man har lyckats dra på sig en mysig liten knäskada, fast på högern denna gång. Sug. SPENA. Lessheten når sin topp och är på väg att slå över i något som i vardagsmun kallas "loop". Skön match, man lirade 4 friska minuter, sen vart det en kort visit på den alltid lika givande akutmottagningen där beskedet inte var något speciellt - otippat... INTE... Dessutom är jag hungrig nu igen.
Det finns som vanligt en del att skriva om, men jag pallar inte. Vill bara förstöra allt som står i min närhet och hoppas på att hamna i 1 månads koma och sen vakna upp och vara fit for fight när jag trots komat har tränat och levt som vanligt, bara att hjärnan har varit mer död än den vanligtvis är.
Idag fick man tummer ur och anmälde sig till studier inför hösten. 1. Beteendevetenskap vid Uppsala universitet, 2. Beteendevetenskap vid Lunds universitet, 3. Något med kommunikation vid Lunds universitet i Helsingborg. Exiting! Har även lyckats läsa igenom högskoleprovskompendiet jag köpte. Fyfan, det finns en del sjuka ord man ska försöka memorera inför det stundande provet 28/3 och som man sedan kan helt glömma bort.
När rättvisa skapas lever inte jag längre, förmodligen lever ingen då.
Det finns som vanligt en del att skriva om, men jag pallar inte. Vill bara förstöra allt som står i min närhet och hoppas på att hamna i 1 månads koma och sen vakna upp och vara fit for fight när jag trots komat har tränat och levt som vanligt, bara att hjärnan har varit mer död än den vanligtvis är.
Idag fick man tummer ur och anmälde sig till studier inför hösten. 1. Beteendevetenskap vid Uppsala universitet, 2. Beteendevetenskap vid Lunds universitet, 3. Något med kommunikation vid Lunds universitet i Helsingborg. Exiting! Har även lyckats läsa igenom högskoleprovskompendiet jag köpte. Fyfan, det finns en del sjuka ord man ska försöka memorera inför det stundande provet 28/3 och som man sedan kan helt glömma bort.
När rättvisa skapas lever inte jag längre, förmodligen lever ingen då.
Madness? This is...
Bollnäs? Har ni tänkt på en sak, människor? Typ en pryl, den är smått fantastisk ett tag, man kan hitta massa balla saker med dem - men sen stannar det där. Människor däremot (jag ältar det här, I know) är smått fantastiska. Just när man trodde man sett allt, så hade man det inte. Åter ställs man för det allt för kända och vanligt förekommande dilemmat - ska man skratta eller gråta? Jag väljer att uttrycka det såhär - HON SKÄMMER UT SIG SJÄLV. Skojar inte heller.
Såg lite på 300 idag. Det är ju en galet magisk film. Leonidas vilken jävla karl! Det mustiga skägget, rösten och den kroppen, samt den frugan. Inte konstigt att han kan gå i obekväma sandaler i flera mil, på tal om sandaler pratade jag med LP för första gången på en livstid igår. Sen att spartanerna är magiska på att döda. Vad saknar de egentligen? Inte mycket.
Tänk att få vara skådis, ena dagen är man en sjuk snubbe som röjer och nästa världens snällaste. Måste ju äga. Tänk att få prova på att vara allt, en är det bara att välja och vraka ju. Undra hur det blir på sidan av liksom, David Schwimmer är ju inte David, han är Ross. Det måste ju vara lite psykande, att folk tror att man är som karaktären i serien/filmen. But still, worth it!
Adios
Såg lite på 300 idag. Det är ju en galet magisk film. Leonidas vilken jävla karl! Det mustiga skägget, rösten och den kroppen, samt den frugan. Inte konstigt att han kan gå i obekväma sandaler i flera mil, på tal om sandaler pratade jag med LP för första gången på en livstid igår. Sen att spartanerna är magiska på att döda. Vad saknar de egentligen? Inte mycket.
Tänk att få vara skådis, ena dagen är man en sjuk snubbe som röjer och nästa världens snällaste. Måste ju äga. Tänk att få prova på att vara allt, en är det bara att välja och vraka ju. Undra hur det blir på sidan av liksom, David Schwimmer är ju inte David, han är Ross. Det måste ju vara lite psykande, att folk tror att man är som karaktären i serien/filmen. But still, worth it!
Adios
Blandpåse
Skrivs inte mycket just nu, finns inga frågor och inga svar. Klart det finns, men just nu är det inget som direkt retar mig så där mycket. Det är enbart det gamla vanliga, alla jävla idioter i trafiken. Musiken fortsätter på samma inslagna spår och det slår mig att det finns något som är så vackert och långt bort. Dit ska man för visso en dag, en dag ska man dit.
Svensk hip-hop/rap är magisk, det är som en oupptäckt planet bland bleka svennar. En dold skatt kan man sammanfatta det. Först och främst är det magiska texter, det gäller att ta sig en stund och verkligen lyssna så förstår man storheten i det hela. Sen läggs beaten på, och man hamnar i psykos. Allt för många dissar musiken utan att de ens har lyssnat på vad den vill säga oss. Budskapet ligger ju i texten, inte melodin.
Blåögdhet är något som är allt för vanligt, vi litar blint på allt och alla. Sen sitter man där i skiten och vet inte hur man ska lyckas ta sig ur. Jag menar, folk hamnar inte i skiten utan anledning, det finns sluga jävlar som vet om det och ser till att få allt att se förtroendegivande ut, men som i själva verket bara är skit. Fram med det kritiska ögat och syna allt med lupp.
Något som slår mig är uttrycket den rätte för mig. Hur fan vet man om en person är den rätte för sig? Det finns ju sjukt många människor. Vad händer när man levt med någon man tror är den rätte och sedan träffar någon som visar vara sig mer rätt? Följer man sitt hjärta eller följer man sin hjärna? Och finns den rätta där för alla? Hittar man den rätta för tidigt ger man kanske inte den rätta den chans han/hon förtjänar. Man kan lära sig att älska alla, allt beror på inställning. Jag väntar på den rätte, men jag letar inte, när den kvinnan kommer så kommer hon. Förmodligen sker det aldrig, men hoppas kan man ju alltid... Eller? Behöver man ens träffa den rätte? Nej, fan, så kan det ju inte vara... Alla har sin egen rätte och varierar för person till person. Faktum är att jag just nu skiter i.
Slap ´n clap.
Svensk hip-hop/rap är magisk, det är som en oupptäckt planet bland bleka svennar. En dold skatt kan man sammanfatta det. Först och främst är det magiska texter, det gäller att ta sig en stund och verkligen lyssna så förstår man storheten i det hela. Sen läggs beaten på, och man hamnar i psykos. Allt för många dissar musiken utan att de ens har lyssnat på vad den vill säga oss. Budskapet ligger ju i texten, inte melodin.
Blåögdhet är något som är allt för vanligt, vi litar blint på allt och alla. Sen sitter man där i skiten och vet inte hur man ska lyckas ta sig ur. Jag menar, folk hamnar inte i skiten utan anledning, det finns sluga jävlar som vet om det och ser till att få allt att se förtroendegivande ut, men som i själva verket bara är skit. Fram med det kritiska ögat och syna allt med lupp.
Något som slår mig är uttrycket den rätte för mig. Hur fan vet man om en person är den rätte för sig? Det finns ju sjukt många människor. Vad händer när man levt med någon man tror är den rätte och sedan träffar någon som visar vara sig mer rätt? Följer man sitt hjärta eller följer man sin hjärna? Och finns den rätta där för alla? Hittar man den rätta för tidigt ger man kanske inte den rätta den chans han/hon förtjänar. Man kan lära sig att älska alla, allt beror på inställning. Jag väntar på den rätte, men jag letar inte, när den kvinnan kommer så kommer hon. Förmodligen sker det aldrig, men hoppas kan man ju alltid... Eller? Behöver man ens träffa den rätte? Nej, fan, så kan det ju inte vara... Alla har sin egen rätte och varierar för person till person. Faktum är att jag just nu skiter i.
Slap ´n clap.
En gnutta initiativ förgyller allas vardag
Vart är initiativförmågan hos folk egentligen? Vissa flyter verkligen bara med och är typ nöjda med det. Orka styra något liksom, det är ju jobbigt. Det är skönare att ligga hemma i sängen och lyssna på musik. Visserligen, men det finns väl inget värre än folk som aldrig tar ett beslut, som kommer med en idé om vad man kan göra. Utan bara lägger över det på andra. Det ska nämnas att det faktiskt inte är riktat mot någon specifik människa, för en gångs skull. Detta är mer ett allmänt problem.
Annars flyter det på rätt fint, det är sjuk trafik här nu, alla som ska upp på sportlov. Det är takbox efter takbox efter charterbuss. Typ. Sen finns ju de vanliga idioterna kvar på vägarna ändå, men vad ska man göra. Tur att man har vänner som frågar om man ska med på saker. Har man inte. Sug vårta. Fett less. Så låt mig va ni som vet att det är er jag menar. Sjysst som fan... Hade tänkt att slå följe på del nr 2, men när ni kör del 1 själva kan ni ju lika gärna köra hela loppet själva. Behövs ju inte där. Det är ju 3 visa män, 3 musketörer och 3 tofflor, inte 4. Ha så kul och lev i er bubbla, jag har tappat tålamodet. Faktiskt.
Ibland undrar jag varför den där stressen ändå finns där, man ska hinna uppleva allt nu - innan man pluggar. För sen verkar det som om alla tycker att det är kört? Fan, ska man göra något ska man göra det med någon som man vet att man kommer att få en sjuk upplevelse med och som man kan dela hela livet. Jag känner att jag inte har någon brådis att åka ut och se mig omkring i världen, jag är bara barnet. Om det är något jag skulle vilja se så är det historiskt viktiga platser, men var sak har sin tid som den vise en gång så klokt sade.
Lyckan var i att få mysa lite med grabbarna igår, trevlig kväll och allt jag kan göra är att buga och bocka.
Satan att det är söndag, imorgon ska det jobbas.
Framtiden, en oviss del av vardagen
Planer, drömmar och mål får man väl hoppas att alla har. Till det hör att man är öppen för förslag, är lite naiv och impulsiv. Där är kanske en bra blandning, sen bör man omge sig med människor man gillar. Framtiden, å så mäktig, inte för att man ska tänka för mycket på den när man lever. Lev i nuet, men ha framtiden i kikaren. Visst följer det konsekvenser av ens handlingar, ibland bör man tänka efter före, medans man andra gånger bara ska köra.
Just nu flyter det runt en hel del tankar om framtiden. Vad ska man göra? Vart ska man göra det? Inte så att jag känner någon form av ångest, men ibland skulle det vara skönt med ett spikat datum, att då ska jag göra det. Låt magen vara din kompass och kör dit det känns rätt. Låt andra påverka dig, men inte bestämma över dig. Något som har slagit mig är hur vissa verkligen investerar hela sina själar och sina liv i vissa saker. Om denna saken nu misslyckas så förlorar du en stor del av dig själv i samband med det. Tänk all tid och energi du, ödslat är fel ord, lagt på just det här. Du trodde så starkt på det du gjorde och nu står du där tomhänt. Fast ändå inte. Du har förmdoligen fått så mycket tillbaka, ett pris som i längden kanske är värt att leva med. Undrar om tomhetskänslan blir större när man faktiskt är klar med sitt projekt... Jag menar, då är man ju klar. Vad ska man nu göra? Leta något nytt att sträva efter, men som alla vet är det alltid godast första gången.
Finn dig själv och följ den väg du blir visad. Någon gång finner du rätt, men frågan kvarstår, vad hade hänt om du valt vänster i stället för höger? Bara tanken klyver dig och du lever i ständig undran. Glöm tanken och var nöjd med den väg du valt, den har gjort dig till den du är.
Allt för många glömmer att älska sig själva, snälla, gör inte det.
Just nu flyter det runt en hel del tankar om framtiden. Vad ska man göra? Vart ska man göra det? Inte så att jag känner någon form av ångest, men ibland skulle det vara skönt med ett spikat datum, att då ska jag göra det. Låt magen vara din kompass och kör dit det känns rätt. Låt andra påverka dig, men inte bestämma över dig. Något som har slagit mig är hur vissa verkligen investerar hela sina själar och sina liv i vissa saker. Om denna saken nu misslyckas så förlorar du en stor del av dig själv i samband med det. Tänk all tid och energi du, ödslat är fel ord, lagt på just det här. Du trodde så starkt på det du gjorde och nu står du där tomhänt. Fast ändå inte. Du har förmdoligen fått så mycket tillbaka, ett pris som i längden kanske är värt att leva med. Undrar om tomhetskänslan blir större när man faktiskt är klar med sitt projekt... Jag menar, då är man ju klar. Vad ska man nu göra? Leta något nytt att sträva efter, men som alla vet är det alltid godast första gången.
Finn dig själv och följ den väg du blir visad. Någon gång finner du rätt, men frågan kvarstår, vad hade hänt om du valt vänster i stället för höger? Bara tanken klyver dig och du lever i ständig undran. Glöm tanken och var nöjd med den väg du valt, den har gjort dig till den du är.
Allt för många glömmer att älska sig själva, snälla, gör inte det.
De perfekta paren
Blir nog ett relativt kort inlägg idag, är rätt trött och seg. Fortfarande är det så att människor förbryllar och förvånar mig. Vissa saker slår verkligen aldrig fel. Igår, lördag, var det ju åter en överskattad dag, alla hjärtans dag. Visst är det väl lite mysigt och folk är så jävla usla på att visa kärlek i vardagen annars, så den kanske behövs, men lägg det då på en lagom nivå. Det behöver ju inte gå över styr, jag menar, folk går runt och håller i handen - helt okej - men att man ska stå och mer eller mindre grovhångla mitt på gatan går ju faktiskt lite bort. Sen ska allt, återigen, vara perfekt. Inga par verkar ha problem längre, men vipps är det söndag den 15/2 och då är allt tillbaka på noll. Det är liksom förbjudet att vara osams den 14/2. Därför satt det fint, inte för att jag njöt av att de inte hade det bra - utan för att de öppet visade att de var osams, när jag såg ett par på tuben som var oense och mer eller mindre riktigt sura på varandra.
Är det något som slår er när ni exempelvis flyger? Typ att alla har sjukt bråttom att få av sig bältet och ställa sig upp för att ta ner sina saker. För att sedan stå i kö för att komma av planet och slutligen ändå vänta på baggaget. Varför inte bara sitta ner och ta det lite lugt? Alla kommer av, lovar. Samma sak är det typ på tåg, en röst (för dagen en väldigt snygg konduktörs) säger ca. 5 minuter innan ankomst att vi närmar oss Gävle. Direkt flyger halva vagnen upp från sina säten och börjar klä på sig, vissa är redan påklädda, lika bra att börja i Uppsala så man är säker på at man är klar i tid. Sen står alla där och trängs tills dörrarna öppnas och då blir det ändå korvstoppnig. Sitter man snällt kvar på sin plats tills två tredjedelar av alla har gått av är det mer eller mindre E:4an ut.
Imorgon är det visst måndag igen, fy fan. Vankas jobb följt av träning. För övrigt är det dags att gå ut på konstgräset i veckan, fan va fint! Hoppas graderna kan krypa upp närmare den röda delen av termometern. Räcker väl om det är 3-4 minus? Snön smälter ju inte för att det inte är 20 minus eller kallare, det räcker med 1-5. Helst ska det inte snöa alls, men vad ska man göra.
Sleep tight.
Är det något som slår er när ni exempelvis flyger? Typ att alla har sjukt bråttom att få av sig bältet och ställa sig upp för att ta ner sina saker. För att sedan stå i kö för att komma av planet och slutligen ändå vänta på baggaget. Varför inte bara sitta ner och ta det lite lugt? Alla kommer av, lovar. Samma sak är det typ på tåg, en röst (för dagen en väldigt snygg konduktörs) säger ca. 5 minuter innan ankomst att vi närmar oss Gävle. Direkt flyger halva vagnen upp från sina säten och börjar klä på sig, vissa är redan påklädda, lika bra att börja i Uppsala så man är säker på at man är klar i tid. Sen står alla där och trängs tills dörrarna öppnas och då blir det ändå korvstoppnig. Sitter man snällt kvar på sin plats tills två tredjedelar av alla har gått av är det mer eller mindre E:4an ut.
Imorgon är det visst måndag igen, fy fan. Vankas jobb följt av träning. För övrigt är det dags att gå ut på konstgräset i veckan, fan va fint! Hoppas graderna kan krypa upp närmare den röda delen av termometern. Räcker väl om det är 3-4 minus? Snön smälter ju inte för att det inte är 20 minus eller kallare, det räcker med 1-5. Helst ska det inte snöa alls, men vad ska man göra.
Sleep tight.
Den komplexa varelsen
Människor, vilka varelser, helt magiska samtidigt som de/vi är helt katastrolfala. Undra egentligen hur många olika humör som finns och vart gränserna går mellan varje känsla? Hur pass mycket skiljer sig till exempel känslan sorg från människa till människa? Varför är vi så olika egentligen? Jag menar, visst skulle det inte vara så kul om alla var lika, men vissa egenskapar är ju mer eller mindre obligatoriska enligt mig. Man formas ju av sin omgivning, hur kommer det sig då att två barn som växer upp i samma förhållanden kan bli så grymt olika i beteendet. Har man väldigt dominanta föräldrar kan jag tänka mig att det finns som två utvägar. Antingen så blir man som kuvad och tyst, man får inte en syl i luften och vänjer sig med att vara tyst och dra sig undan. Eller så blir man tvärt emot, man lär sig att ta sig för, man vet att vill man få något sagt så gäller det att visa att man finns. Sen finns ju alltid svenssonläget lagom och allt där i kring.
Självkänsla, självsäkerhet/förtroende och självinsikt är ju något som diskuteras allt mer, i alla fall har det blivit så för mig på senare dagar. Många tar ju alla tre för samma sak, och visst är de snarlika, men gud vilken skillnad det är när man väl börjar kolla på vad allt faktiskt innebär. Inte för att jag tänker rabbla upp allt nu, men visst är det samma sak här - det är sjukt att det skiftar så mycket från person till person. Varför har vissa inte den där känslan som säger att de faktiskt inte är uppskattade av de andra i rummet? Varför tror vissa så mycket bättre om sig själva än vad andra gör om sig? I och med att man besitter de här egenskaperna är min tanke att man får ett litet försprång mot andra som inte har det. Sen tror jag inte att man kan sätta fingret på att just självkänsla är bättre att ha än det andra eller tredje, utan att det faktiskt är en härlig blandning som vinner i längden.
Det här går att spekulera i hur mycket som helst och bygga sina teorier och hålla på i all evighet. Tror på cirkelteorin, att man alltid kommer tillbaka dit man började och på vägen har man knappt blivit ett dugg smartare.
Livet är en hel härlighet, så ta de chanser du får och gör det bästa av allt, alla problem är möjligheter.
Sweet dreams
Självkänsla, självsäkerhet/förtroende och självinsikt är ju något som diskuteras allt mer, i alla fall har det blivit så för mig på senare dagar. Många tar ju alla tre för samma sak, och visst är de snarlika, men gud vilken skillnad det är när man väl börjar kolla på vad allt faktiskt innebär. Inte för att jag tänker rabbla upp allt nu, men visst är det samma sak här - det är sjukt att det skiftar så mycket från person till person. Varför har vissa inte den där känslan som säger att de faktiskt inte är uppskattade av de andra i rummet? Varför tror vissa så mycket bättre om sig själva än vad andra gör om sig? I och med att man besitter de här egenskaperna är min tanke att man får ett litet försprång mot andra som inte har det. Sen tror jag inte att man kan sätta fingret på att just självkänsla är bättre att ha än det andra eller tredje, utan att det faktiskt är en härlig blandning som vinner i längden.
Det här går att spekulera i hur mycket som helst och bygga sina teorier och hålla på i all evighet. Tror på cirkelteorin, att man alltid kommer tillbaka dit man började och på vägen har man knappt blivit ett dugg smartare.
Livet är en hel härlighet, så ta de chanser du får och gör det bästa av allt, alla problem är möjligheter.
Sweet dreams
Somliga går med trasiga skor
Kollade på SVT:s Mästarnas mästare igår och njöt. Sjukt intressant program där man får se en annan sida av svenska idrottsprofiler. I förra programmet hade Ara Abrahamian åkt ut och innan han gjorde det hade det visats en film om hans liv och karriär. Så var tvungen att kolla på det programmet innan jag somnade. Fyfan vilken hjälte han är, han har växt upp under grymma förhållanden, men har lyckats att nå den absoluta eliten. Som om inte det var nog har han felaktigt blivit bortdömd i OS två gånger! En man som förtjänar ett bättre öde. Kan knappt föreställa mig hur mycket det ligger bakom en OS-satsning. Ara verkar ju inte vara en kille som går in för något halvhjärtat heller. Trots sin storhet verkar han väldigt ödmjuk och samlad. Kan inte annat än hålla med Erika Johansson - Om jag inte hade en idol, så har jag det nu. Fast jag hade en idol innan, men Ara har övertagit numbero 1 platsen. Vilken människa, det är någon som alla borde se upp till, både idrottsligt och som medmänniska! All respekt!
Vi i Sverige har det bra, nästan för bra. Det är mycket vi tar för givet, allt ska finnas där och fungera prickfritt. Om inte så går vi i taket och börjar härja. Det gnälls något fruktansvärt och alla leker martyrer, men fatta - DET ÄR FAN INTE SYND OM ER. Nu säger jag inte att det inte är synd om vissa, för vissa är det synd om, men inte alla hela tiden, men alla någon gång. Kan ju dra en gammal klassiker som man JÄMT fick höra om man kastade mat som yngre - Tänk på barnen i Afrika. Så fel att säga, men ack så rätt. Det är verkligen sant. Det finns inget som glädjer mig mer än att se tacksamhet, något vi svenskar idag saknar allt för mycket. Vart tog det vägen egentligen? Ett enkelt tack, kan göra så mycket mer än man tror. Dags att vända på klackarna och starta en ny trend - säg tack så ofta du kan. Bortskämdhet och otacksamhet går hand i hand, de får gärna forsätta gå och lämna oss bakom. Gör samhället trevligare, säg tack.
Nighty night
Vi i Sverige har det bra, nästan för bra. Det är mycket vi tar för givet, allt ska finnas där och fungera prickfritt. Om inte så går vi i taket och börjar härja. Det gnälls något fruktansvärt och alla leker martyrer, men fatta - DET ÄR FAN INTE SYND OM ER. Nu säger jag inte att det inte är synd om vissa, för vissa är det synd om, men inte alla hela tiden, men alla någon gång. Kan ju dra en gammal klassiker som man JÄMT fick höra om man kastade mat som yngre - Tänk på barnen i Afrika. Så fel att säga, men ack så rätt. Det är verkligen sant. Det finns inget som glädjer mig mer än att se tacksamhet, något vi svenskar idag saknar allt för mycket. Vart tog det vägen egentligen? Ett enkelt tack, kan göra så mycket mer än man tror. Dags att vända på klackarna och starta en ny trend - säg tack så ofta du kan. Bortskämdhet och otacksamhet går hand i hand, de får gärna forsätta gå och lämna oss bakom. Gör samhället trevligare, säg tack.
Nighty night
Så får du tvättbräda
Löd en av kvällsblaskornas löpsedel idag. Dessutom ska du äta var tredje timme. För det första så dör man väl av hunger om man inte får äta oftare, eller är det bara jag? Det betyder att om man är vaken 12 timmar så får man bara äta 4 gånger, fyfan. Sen är det alltid de sjukaste tipsen i kvällstidningarna och de har alltid pinnsmala tjejer och biffiga killar som har "provat" metoden. Sånt där är bara skitsnack, alla vet att det som hjälper är att få sitt feta arsle från den sköna soffan och dra ut och röra på sig, tänka på vad man trycker i hålet och hur mycket och att man kanske kör lite magövningar. För man måste bli av med det allt för mysiga hullet innan magen kommer fram.
Somliga egenskaper tar man för givet, varför besitter inte alla en social kompetens till exempel? Tänk vad det skulle underlätta allt. Banka in lite vett och etikett i folk, höja IQ-snittet med ett par tre och vipps så skulle det vara mycket trevligare att leva. Om det är något som borde vara obligatoriskt för alla så är det rätten till ett coolt namn. Fan va det slår bättre med ett ballt namn än normalt. De med coola namn har ju värsta övertaget redan från början. Klart man inte tjafsar med någon som heter något coolt. Fatta.
Nej, nu blire lite käk och dessutom glider man runt i sin Monsterspliffar t-shirt som damp ner i brevlådan idag. PHETT!
Somliga egenskaper tar man för givet, varför besitter inte alla en social kompetens till exempel? Tänk vad det skulle underlätta allt. Banka in lite vett och etikett i folk, höja IQ-snittet med ett par tre och vipps så skulle det vara mycket trevligare att leva. Om det är något som borde vara obligatoriskt för alla så är det rätten till ett coolt namn. Fan va det slår bättre med ett ballt namn än normalt. De med coola namn har ju värsta övertaget redan från början. Klart man inte tjafsar med någon som heter något coolt. Fatta.
Nej, nu blire lite käk och dessutom glider man runt i sin Monsterspliffar t-shirt som damp ner i brevlådan idag. PHETT!
När man är längst ner kan man...
...åka längre ner. Blir så sjukt frustrerad, varför kan inte folk tänka sig för lite. Jag menar, egentligen kan det ju inte vara så svårt, egentligen... Tydligen ska man aldrig sluta förvånas över vad människor är kapabla till. Lessheten nådde en viss nivå idag, av någon jävla anledning. Var helt tom, kroppen kändes som en påse Adam och huvudet var mest bortkopplat. Inte en femma rätt - skönt att veta hur det känns att va sämst, eller i alla fall nästan.
Det som driver oss människor är som en gigantiskt fråga. Det finns säkerligen många bra teorier som förklarar det på alla sätt och vis. Ibland undrar man dock vad fan det är som driver folk. Det som driver idrottsmän är ju att bli bäst, att vinna, that´s for sure. Men i dagens samhälle är det på en annan arena det gäller att bli bäst, den där man ska spendera och synas. Man ska ha det nyaste, det dyrast och gärna ha något som ingen annan har, så du kan sticka ut lite från de som sticker ut. Har man inte råd att spendera är det lika bra att ligga hemma i soffan och käka chips. Det ska svida i plånboken och givetvis måste alla se det. Efter varje helg gäller det att synas på stureplan.se, man ska ha utökat sin ledning i antal vänner på facebook och helst ha minst två team i samma "bok" uppkallade efter sig. Givetvis ska dryck inhandlas, men nu för tiden ska den tydligen inte drickas. Nej, för fan, den ska sprutas och champagnen ska lägga sig om en ytterligare försäkring på grabbarnas backslick, den får ju inte rubbas. Sen finns det ju de som driver med denna kultur, typ Björn Gustavsson i Parlamentet. Det värsta var att schtekarna avgudade och de ända orden man nu hörde, förmodar jag, kring Stureplan var: OM jag kommer in? HA! Jag kommer knappt ut. Det som lite för mig sätter pricken över i:t i ironi är att Systembolaget drar en reklam med en lite ful grabb som påstår att han ska på "schtekarfest", och mycket riktigt så ska det inte drickas, det ska sprutas.
Att det sen mer och mer kryper ner i åldrarna gör det hela till det största hotet för jordens utveckling. När jag får barn, kommer då min 5 åriga dotter (om det nu blir en sån) och rycker i min ärm på Åhléns, ihållandes en mascara från ett märke - vilket som, det är illa nog som det är, vare sig den kostar 47 eller 470 spänn. Utan den är hon ju chanslös på att vinna de andra snorungarnas respekt på dagis. Som om inte det räckte måste ju snuttefilten vara av fabrikatet siden eller kashmir och från Chanel, annars är det bara att glömma. Att typ stanna och käka lite lunch på Donken och smaska i sig en Happy Meal går bort. Nu är det VaPiano som gäller, en bruschetta till förrätt, tätt följt av en Pasta pesto och istället för leksak tar man en dubbel espresso. (Det ska nämnas att jag älskade den restaurangkedjan, tills de flyttade in på Sturep.)
Dags att vakna.
God natt.
Det som driver oss människor är som en gigantiskt fråga. Det finns säkerligen många bra teorier som förklarar det på alla sätt och vis. Ibland undrar man dock vad fan det är som driver folk. Det som driver idrottsmän är ju att bli bäst, att vinna, that´s for sure. Men i dagens samhälle är det på en annan arena det gäller att bli bäst, den där man ska spendera och synas. Man ska ha det nyaste, det dyrast och gärna ha något som ingen annan har, så du kan sticka ut lite från de som sticker ut. Har man inte råd att spendera är det lika bra att ligga hemma i soffan och käka chips. Det ska svida i plånboken och givetvis måste alla se det. Efter varje helg gäller det att synas på stureplan.se, man ska ha utökat sin ledning i antal vänner på facebook och helst ha minst två team i samma "bok" uppkallade efter sig. Givetvis ska dryck inhandlas, men nu för tiden ska den tydligen inte drickas. Nej, för fan, den ska sprutas och champagnen ska lägga sig om en ytterligare försäkring på grabbarnas backslick, den får ju inte rubbas. Sen finns det ju de som driver med denna kultur, typ Björn Gustavsson i Parlamentet. Det värsta var att schtekarna avgudade och de ända orden man nu hörde, förmodar jag, kring Stureplan var: OM jag kommer in? HA! Jag kommer knappt ut. Det som lite för mig sätter pricken över i:t i ironi är att Systembolaget drar en reklam med en lite ful grabb som påstår att han ska på "schtekarfest", och mycket riktigt så ska det inte drickas, det ska sprutas.
Att det sen mer och mer kryper ner i åldrarna gör det hela till det största hotet för jordens utveckling. När jag får barn, kommer då min 5 åriga dotter (om det nu blir en sån) och rycker i min ärm på Åhléns, ihållandes en mascara från ett märke - vilket som, det är illa nog som det är, vare sig den kostar 47 eller 470 spänn. Utan den är hon ju chanslös på att vinna de andra snorungarnas respekt på dagis. Som om inte det räckte måste ju snuttefilten vara av fabrikatet siden eller kashmir och från Chanel, annars är det bara att glömma. Att typ stanna och käka lite lunch på Donken och smaska i sig en Happy Meal går bort. Nu är det VaPiano som gäller, en bruschetta till förrätt, tätt följt av en Pasta pesto och istället för leksak tar man en dubbel espresso. (Det ska nämnas att jag älskade den restaurangkedjan, tills de flyttade in på Sturep.)
Dags att vakna.
God natt.
Eller?
Sjuka dygn just nu, eller? Nej, det är rätt lugnt, rätt vanligt, ja inte mycket händer. Fredagen fick en fin avrundning - bowling med Adam och Erik U. Lördagen inleddes med ett fullspäckat schema, först var man typ hela sitt liv på Höghammar, 9.45-14.30 för att vara exakt, sen vart det ner snabbt på stan och fixa lite. Sen väntade det lite mys hemma hos Adam, där det fanns salt och peppar för att beskriva det krasst. Trevligt som bara den, knatade i min stilla ensamhet och med ljudet från mp3:n i örona hem vid 22-bläcket. Dagen har kantats av det gamla vanliga, träning och slapphet. Nu väntar jag på att ett avsnitt av Chuck ska dra igång, sen blir det nog sömn.
Själva händelsen kommer inte att förklaras utan enbart tankarna kring det som skedde. Inatt inträffade något, inget spektakulärt, men något som får en att höja en aning mer på det högra ögonbrynet än det vänstra. Ibland undrar man ju om någon har gömt sig i det blåa skåpet allt för länge. Som det känns så kommer ett eventuellt förverkligande snarare att skapa förvirring än något som kan likna en lösning. Man kan likna det vid en sladd, typ den till hörlurarna. Man lägger snällt ner skiten i fickan, när man tar upp dem är allt som en jävla röra - helt ärligt blir jag smått fascinerad varje gång, hur fan lyckas det bli så tilltrasslat? - och hur man än försöker så krävs det så mycket mer jobb att reda ut röran än vad det tog för att skapa den.
I ensamheten försöker du intala dig själv. Snart märker du att ljuset i tunneln inte är en 75-watts lampa utan faktiskt ljuset. En strävan, en beslutsamhet - är det som driver dig. Du ska längre, hela tiden ser du till att din största konkurrent är dig själv. Det finns inget som ska stoppa dig, inget. Det är nu du måste stanna upp och ta det lugnt, se på dig själv - är det verkligen sant? Det är när du stannar jag fortsätter och lämnar dig bakom mig. Jag attackerar alltid när du som minst anar det och är som svagast, där blir du sen stående och undrar vad som hände. Du var ju så förberedd, så intalat i ditt eget. Det du inte hade räknat med var mig - där kommer jag och närmast oberörd glider jag förbi. Välkommen till min värld, jag är din överman.
Grabbar, tänk på prostatan - SITT NER OCH KISSA! Det blir bästa för alla på det sättet.
Själva händelsen kommer inte att förklaras utan enbart tankarna kring det som skedde. Inatt inträffade något, inget spektakulärt, men något som får en att höja en aning mer på det högra ögonbrynet än det vänstra. Ibland undrar man ju om någon har gömt sig i det blåa skåpet allt för länge. Som det känns så kommer ett eventuellt förverkligande snarare att skapa förvirring än något som kan likna en lösning. Man kan likna det vid en sladd, typ den till hörlurarna. Man lägger snällt ner skiten i fickan, när man tar upp dem är allt som en jävla röra - helt ärligt blir jag smått fascinerad varje gång, hur fan lyckas det bli så tilltrasslat? - och hur man än försöker så krävs det så mycket mer jobb att reda ut röran än vad det tog för att skapa den.
I ensamheten försöker du intala dig själv. Snart märker du att ljuset i tunneln inte är en 75-watts lampa utan faktiskt ljuset. En strävan, en beslutsamhet - är det som driver dig. Du ska längre, hela tiden ser du till att din största konkurrent är dig själv. Det finns inget som ska stoppa dig, inget. Det är nu du måste stanna upp och ta det lugnt, se på dig själv - är det verkligen sant? Det är när du stannar jag fortsätter och lämnar dig bakom mig. Jag attackerar alltid när du som minst anar det och är som svagast, där blir du sen stående och undrar vad som hände. Du var ju så förberedd, så intalat i ditt eget. Det du inte hade räknat med var mig - där kommer jag och närmast oberörd glider jag förbi. Välkommen till min värld, jag är din överman.
Grabbar, tänk på prostatan - SITT NER OCH KISSA! Det blir bästa för alla på det sättet.
Det jag vet tar jag med mig till evigheten
Fredag=HELG! Fan va fint, det är ju inte direkt så att man orkar klaga. Efter helgen fyller Adam 22, ovanligt värt att fylla. Det är så mycket nytt som kommer in i livet, typ som när man fyller 15 så blire moppe, 18 blire krogen och körkort, 20 systemet, 21 så är man vuxen i USA och sist men inte minst - 22, då är man bara gammal. Nästa gång man kan fira fint är 30 års-dagen. Fan va gött. Det känns som om det är 23 som är sista ungdomsåret, sen ska man bli/vuxen. Inte lånt kvar för Adam då med andra ord. Undra om det kommer att märkas någon skillnad på den lilla skitgubben när han blir 22, förutom att han blir gammal?
Annars knatar livet på i sin vanliga hastighet, inte mycket händer. Man har beställt en t-shirt från Organism 12. PHETT! Annars ligger man och lyssnar på lite underbar svensk hip-hop efter att ha lirat lite skit-sit&go turneringar på Svenska spel. Man gick plus iaf, inte många små kronor, men ett par 3! Sen är det ju andra omgången i tips-sm i helgen, förra helgen var helt sinnesjuk! I helgen kan det bli en annan vals, det är ju "snökaos" i England, så det kan säkert ställa till det lite. Den som lever får se, som den gamle säger. Om man dör innan man ser då? Då är det ju illa!
Vart för övrigt blixtinkallad till jobbets korplag i bowling, vann 1 av 3 matcher, skojar inte att det var gamla rutinerade man mötte. Så ikväll blire ännu lite bowling med grabbarna grus! Fan va fint!
Ne, nu vankas det lite käk till hål-hålet!
Annars knatar livet på i sin vanliga hastighet, inte mycket händer. Man har beställt en t-shirt från Organism 12. PHETT! Annars ligger man och lyssnar på lite underbar svensk hip-hop efter att ha lirat lite skit-sit&go turneringar på Svenska spel. Man gick plus iaf, inte många små kronor, men ett par 3! Sen är det ju andra omgången i tips-sm i helgen, förra helgen var helt sinnesjuk! I helgen kan det bli en annan vals, det är ju "snökaos" i England, så det kan säkert ställa till det lite. Den som lever får se, som den gamle säger. Om man dör innan man ser då? Då är det ju illa!
Vart för övrigt blixtinkallad till jobbets korplag i bowling, vann 1 av 3 matcher, skojar inte att det var gamla rutinerade man mötte. Så ikväll blire ännu lite bowling med grabbarna grus! Fan va fint!
Ne, nu vankas det lite käk till hål-hålet!
Svaret är glasklart.
Helt sjukt, allt rullar bara på. Magiskt kan man kort sagt kalla det. Redan tisdag eftermiddag och det är fan snart helg. Sånt gillar vi, starkt!
Klockan slår sakta men säkert över till 17:00 när jag författar det här inlägget. Klockan tickar på i sin takt, mina fingrar glider i sin och hjärnan står faktiskt mer eller mindre still. Idag har det varit en sån dag, en tom dag. Jag har inte känt något speciellt, tänkt på något speciellt eller så, det enda som har strömmat igenom huvudet är musik. Allt är tomt. Tomhet är en underlig sak, för på något sätt är det så att när man är som mest tom har man som mest "fyllnad". Typ. Ibland känns det som man är som mest ensam när man är omgiven av massa människor och tvärtom när man är ensam. Hur kommer det sig att man bara kan stänga av det som är runt omkring och gå i sina egna tankar och filosofier? Nu ligger jag i mitt stökiga rum, stereon går i bakrunden och jag försöker tänka på något som man kan skriva om, det enda som ekar är de ord jag nyss skrivit, inget nytt. För tillfället orkar jag inte ens ta in musiken, vilket hör till ovanligheterna.
Frågan är vart mina tankar är? Vad har jag placerat dem på? Jag vet ju, konstigt nog, inte svaret. De ligger inte på någon person, så mycket vet jag. Jag gräver och gräver, ett litet ljus kommer, det blir starkare och starkare. Jag är närvarande, ändå inte, vad sker? Jag tror jag har allt under kontroll. Har jag allt under kontroll? Inget är egentligen under kontroll, jag väljer en fokuseringspunkt, vad ligger fokus på, egentligen? Klockan är 17:12, status - lite närmare ljuset än för 12 minuter sen.
Det är sant, just nu är det så som jag beskriver det. Det är splittrat, men ändå fokuserat. Jag vet knappt in eller ut, fast jag har svaret i min hand. Allt är som i ett vakum. Det gäller att tugga, tugga och tugga. Det finns inget tillbaka, dags att köra!
